En stad måste visa att dess kommunikationer är viktiga! Det vill säga ta kontroll över sin infrastruktursituation genom att ha en utarbetad plan över hur kontakten med dess huvudväg genom länet – E 22 – ska se ut. Staden måste också se till att ta kontroll över flygplatsen, dess kommande elflygverksamhet och själva Mommehålsområdet. En del i detta är den nödvändiga breddningen av den nuvarande infarten till Västervik. Allt detta tillsammans gör sedan att det vi här kallar VästerviksPorten kan etableras och bilda ett framtida logistiskt nav för både människor och gods.
Den framtida staden Västervik kommer att ha mindre bilåkande, särskilt när det gäller tung trafik. Lastbilstransporter till och från hamn och industri med mycket tungt gods löses genom att nuvarande järnväg görs till ett industrispår mellan hamnen och omlastningsterminalen vid Mommehål/E 22. Såväl hamnen som terminalen vid Mommehål förses med ändamålsenlig utrustning för snabb lossning/lastning av containrar. Gällande bil- och busstrafik i centrum så kommer snart en framtid med förbättrad och hållbar kollektivtrafik med mindre och miljövänligare elfordon. En terminal för landsortsbussar bör också finnas, med matartrafik från och till Västerviks centrum.
En laddstation för bilar, lastbilar, bussar, tåg, flygplan måste också etableras i en gemensam anläggning vid VästerviksPorten. Laddningen av fordonen måste ske via ett stationärt batterilager då kapaciteten på en framtida laddstation måste ha en effekt på minst 1 000 kW. Laddningen av detta batterilager sker även via solceller på flygplatsen. Nästa generations räddningstjänststation placeras med all säkerhet också vid E 22 och då troligtvis tillsammans med ett krishanteringscenter.
De övriga logistiska funktionerna måste även anpassas i detta område så att nya företag/industrier kan etablera sig och även ett motell inklusive restaurang/cafeteria och ordentliga parkeringsmöjligheter måste finnas tillgängliga. Försvarets och MSB:s framtida behov är i sammanhanget också viktiga, vilket innebär att de med all säkerhet vill ha tillgång till vår Europaväg E 22, flygplats (flygplan och drönare) och hamn. Genom att som sagt använda befintlig järnväg för att etablera ett industrispår mellan E 22 och hamnen kommer hamnverksamheten att öka och vägburna transporter från och till stadens centrum att minska, dock kan dessa nu hanteras galant av den ovan nämnda breddningen av den nuvarande infarten.
Så VästerviksPorten – som vi ser den – kommer att bli Västerviks nya nav för framtidens kommunikationer både med cykel, bil, buss, lastbil, tåg och inte minst för elflyg! Om kommunen och näringslivet vill förstås!