Om det går vet ingen bara vi tror. Om vi går tillbaka i historien så började industrisamhället på 1700-talet. Ångmaskinen kom i bruk som eldades med ved och kol. Sen dess har utvecklingen gått med en rasande fart. Olja upptäcktes och då tog industrialiseringen ännu mer fart. En mängd nya produkter kom fram, bensin och dieselmotorn. De stora krigen, första och andra världskriget samt Koreakriget drev teknisk utveckling framåt. Atomkraften kom i bruk och man såg att jordens försörjning på energi äntligen kunde förbättras och stabiliseras.
I Sverige hade vi efter andra världskriget politiker som kunde se framtiden an och utnyttja de nya rönen. Man startade forskning av atomenergi och så småningom såg man till att få igång forskningsreaktorer. Den första byggdes i Stockholm under mark på KTH och senare flera stycken utanför Nyköping i Studsvik. Här byggdes kunskap upp för att se hur vi i Sverige skulle kunna dra nytta av atomenergin. Så småningom började man bygga den första reaktorn för kommersiell drift i Oskarshamn, O1 som den kallades. Efter hand byggdes de övriga elva reaktorerna också upp. Alla nere i södra och mellan Sverige eftersom energin behövdes där. Den stora fördelen var att få ett stabilt elsystem som kunde förse industrin med billig och säker el. I Norrland fanns ju redan då vattenkraften. Det blev en bra mix av vattenkraft och kärnkraft.
Vi hade alltså då en stabil elförsörjning som fungerade året runt utan större avbrott.
Hur är det idag? Vi håller på att övergå till elproduktion via vindkraft och solenergi. Vindkraften levererar ibland 40 procent av tiden den skulle kunna leverera, därför att det blåser inte alltid. Även om vi har installerad vindkraft som anses räcka så får vi ändå inte tillräckligt med el därför att alla företag vill ha en stabil och billig elförsörjning som levereras konstant, inte då och då. Vi behöver stabil el som är planerbar och helst oberoende av väder.
Om alla fem miljoner bilar i Sverige ska laddas behövs mycket energi. Om vi ska tillverka vätgas till det så kallade fossilfria stålet, tillverkningen av batterier i den stora batterifabriken utanför Skellefteå och tillverkningen av stål på SSAB, var ska den energin komma från? De stora datorhallarna som etablerats i Norrland detsamma gäller dem? Vi kan bygga hur mycket vindkraft och solpaneler som helst men det räcker inte. De stora förbrukarna kräver stabil och planerbar elenergi. Hur tänker våra politiker, jag förstår inte.
Låt oss bli realistiska. Låt de sex återstående kärnkraftverken vara kvar och projektera för minst sex nya med modern teknik. Den tekniken kan dessutom förbruka en del av det uran som idag ska grävas ned utanför Forsmark. Gjorde vi det så har vi elförsörjning för 100-tals år framöver. De som räknar på våra elbehov ser att vi kommer att behöva ytterligare 70-80 TWh vilket motsvarar sju till åtta ytterligare stora kraftverk.
Visst, det tar ett antal år att bygga nytt men samtidigt bygger vi upp en industri i Sverige som hela landet gynnas av både ekonomiskt och tekniskt. Våra universitet utvecklas och vi får tillbaka kunskap som gått förlorad inom kärnenergiforskningen på grund av den avveckling som skett. Vi övergår till kunskapsbaserad elproduktion. Hela landet tjänar på att vi tar oss samman och bygger ut kärnkraften igen.
Om vi ser tillbaka igen så togs i drift i Sverige tolv kärnkraftverk mellan 1970 och 1985. Det kan vi göra igen om vi kraftsamlar. Sverige var ett av de länder som beundrades för sin beslutsamhet att bygga upp ett stabilt elsystem på så kort tid.
Men så säger någon, säkerheten och avfallet då? Det som har hänt med de olyckor som varit är naturligtvis beklagligt och tråkigt. Men vi har lärt oss något av alla misstag som gjorts. Att gräva ned avfallet gör vi när vi inte kan få ut mer energi ur det. Därför är det vettigt att se till att uranet utnyttjas för ytterligare användning som energi i moderna kraftverk. Den del av avfallet som inte kan användas inom överskådlig tid lagrar vi utanför Forsmark i kopparkapslar under mark.
Vi måste se till att vi får en stabil energiförsörjning i framtiden som är planerbar och dessutom fossilfri. Därför är vattenkraft och kärnkraft det bästa sättet att få en stabil och planerbar elförsörjning i Sverige. Vindkraften är ett bra komplement liksom solpaneler.