I år är det jämnt 70 år sedan Nordiska rådet bildades och det nordiska samarbetet tog fastare former. Då fanns en längtan efter att bryta krigstidens isolering, och bli bättre på att med gemensamma krafter bygga samhället säkrare och bättre. Fokus var helt och hållet på att lösa människors praktiska problem. Föreningen Nordens Nils Herlitz, som var med och grundade Nordiska rådet, underströk det sålunda i en artikel i Svensk Tidskrift: ”Rådet bör ej öda sin kraft på dimmiga framtidsönskemål”.
Mycket har också gjorts för att underlätta vardagen för vanliga nordbor, mer än vad många kanske tänker på. Länge har det varit enkelt att resa och arbeta i Norden. Våra lagar och regler och samhällsmaskinerier liknar varandra, och det bedrivs ett omfattande gemensamt arbete för att lösa de stora samhällsutmaningarna; politiskt, ekonomiskt, socialt, vetenskapligt och kulturellt. Genom mängder av initiativ på kulturområdet har många svenskar fått upp ögonen för det övriga Nordens litteratur, film, musik, drama och konst. Försvarssamarbetet bidrar till vår gemensamma trygghet – särskilt påtagligt just nu.
En tredjedel av Sveriges befolkning har någon slags nära relation till ett annat nordiskt land, genom egna uppväxten eller andra familjeband. Inte minst: med lite god vilja förstår vi varandra hyggligt när vi samtalar på våra egna språk. Det skapar en naturlig samhörighet, och är en ovanligt god grund för att samarbeta även kring framtida samhällsutmaningar.
Men under först flyktingvågen 2015 och därefter coronapandemin har samarbetet knakat i fogarna. Gränsstängningar och olika nationella vägval minskade tilliten inom Norden. Föreningen Nordens egen opinionsundersökning från 2020 visar även att yngre medborgare inte värdesätter nordiskt samarbete lika högt som tidigare generationer.
Nordiskt samarbete behöver en nystart och bli mera angeläget. Många stora framtidsutmaningar finns att ta tag i. Vi behöver stärka villkoren för vårt gemensamma samhällsbygge och försvara det mot yttre tryck. Vi behöver lösa och anpassa oss till klimatutmaningen. Vi behöver bli bättre på samarbete mot säkerhetshot och kriminalitet. Vi behöver satsa på social, ekonomisk och kulturell (läs främst språklig) hållbarhet. Vi behöver också se till att det nordiska samarbetet inte fastnar i de nationella politikernas snävsynta och oengagerade mötesrum, plenisalar och korridorer.
En gång i tiden växte nordiskt samarbete fram som ett svar på yttre tryck och verkliga behov, med bland andra Föreningen Norden som pådrivare. Tanken om Norden som världens mest integrerade region har ett starkt folkligt stöd. Om den ska ha det även i framtiden måste fler människor inkluderas, känna delaktighet och ha möjlighet att bidra med sina egna idéer. Ett sådant nordiskt samarbete lever i minst lika många år till!