På kommunfullmäktige i april 2020 avslogs motionen av samtliga partier. Några av motiveringarna var då, att det inte har bevisats att mobilanvändning under lektionstid samt oro i klassrummet har negativ påverkan på elevernas studieresultat. Eller, som Marcus Fridlund (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, uttryckte det i ett svar på vår motion, varför hindra våra elever från denna (mobilernas) användning?
Då som nu är det för oss Sverigedemokrater obegripligt att man inte förstod att störande moment och oro i klassrummet inte skulle påverka studieresultaten i negativ riktning. Detta trots att elever i en ungdomsmotion till kommunfullmäktige bad om mobilförbud för att få studiero.
Nu äntligen har skolminister Anna Ekström lyssnat och tagit till sig att mobiler och oro i klassrummet faktiskt påverkar elevernas studieresultat. Det slog Anna Ekström fast först efter att ha tillsatt en utredning, som efter ett år kommit fram till att mobiler faktiskt skapar oro och nedsatt studieförmåga i klassrummet. Sunt förnuft hade räckt bra, utan dyra utredningar.
Utredningen föreslår också att mobbare ska flyttas. Med det nya lagförslaget är det mobbaren som blir avstängd eller omplaceras, inte den som blir utsatt. Vilket för oss Sverigedemokrater alltid varit en självklarhet. Likaså ska en lärare fysiskt kunna ingripa mot störande elever, avvärja våld och kränkningar. Vilket också borde vara en självklarhet.
Det är helt horribelt att ovanstående har kunnat fortgå år efter år framför ögonen på ansvariga politiker, utan att dessa reagerat tidigare. Vi Sverigedemokrater har under åratal påvisat det ohållbara i situationen och krävt både mobilförbud och att mobbare ska kunna stängas av. Men vi har inte fått något gehör för våra krav. För att komma tillrätta med problemen i skolan krävs politiker som i tid vågar se och erkänna problemen och inte tar beslut under galgen, tio år för sent. Det krävs politiker som vågar ställa sig längst fram i ledet och ta ansvar för skolan och våra elevers framtid.