Sjukvården behöver ställa om till fler och tidigare insatser inom primärvården och reservera sjukhusvård för akuta insatser till de mest sjuka. Detta för att klara ett ökande vårdbehov från en växande och åldrande befolkning. Tidiga och förebyggande insatser nära patienten minskar behovet av dyr sjukhusvård. Omställningen kräver ett ansvarstagande politiskt ledarskap som tyvärr saknas i Kalmar län idag.
Den rödgröna majoritetens budget och landstingsplan är det tunnaste och idéfattigaste på många år. Det är extra allvarligt att majoriteten i sitt viktigaste styrdokument helt blundar för den stora omställning vi beskriver ovan.
I vårt budgetförslag fokuserade vi på omställningen. Mycket av den vård som utförs på länets tre sjukhus behöver i framtiden utföras av primärvården på hemorten, eller i patientens eget hem, i samverkan med den kommunala hemsjukvården.
Primärvården i länet är dåligt rustad för detta på grund av tre huvudorsaker:
Pengarna. Vi ville satsa 19 miljoner mer än majoriteten på ökade anslag, förebyggande hälsoundersökningar och folkhälsoarbete. Primärvården har utan någon egentlig strategi fått överta allt fler uppgifter från sjukhusen utan medföljande finansiering. Resursökningen majoriteten avsätter är inte tillräcklig för den överbelastade organisationen, eller för den nödvändiga omställningen.
Bemanningsproblemen. De är särskilt svåra på offentliga hälsocentraler på mindre orter. Vi ville satsa elva miljoner mer än majoriteten på förbättrade arbetsvillkor. De rödgröna är ogint inställda till privata utförare men har samtidigt låtit kostnaderna för hyrbemanning stiga i höjden – en överföring av skattepengar till privata företag av gigantiska mått. Vi ville ta en del av merkostnaderna för hyrpersonal och satsa på att göra landstinget mer attraktivt som arbetsgivare.
Konkurrenssituationen. En patient som går till en privat hälsocentral i Kalmar län diskrimineras, en orättvisa som majoriteten vägrar att rätta till. Landstinget lägger mindre pengar per patient i den privat utförda primärvården än i den offentligt utförda, eftersom man subventionerar sina egna hälsocentraler genom att täcka deras förluster i efterskott. Och förluster gör de, ungefär 40 miljoner bara under förra året.
Ändå stretar våra privata hälsocentraler på, med nöjdare patienter och bättre läkarkontinuitet än de offentliga. Men så länge orättvisan fortgår vågar inte någon öppna ny läkarmottagning i länet, och på sikt riskerar vi att privata utförare lägger ner. Vi ville rätta till det här genom att ge de privata hälsocentralerna motsvarande summa som landstinget subventionerar sina egna hälsocentraler med. Så gör man på andra håll i landet.
Landstingsmajoriteten hade chansen att bifalla våra förslag under fullmäktige men tog den inte. Nu förlorar länet värdefull tid för den nödvändiga omställning sjukvården måste gå igenom för att klara sitt uppdrag i framtiden.