I dag är ett tjugotal distriktsläkartjänster i länet vakanta. Antalet utbildningsblock i allmänmedicin har utökats, men inte så få hoppar av och väljer istället en avgränsad sjukhusspecialitet.
Många upplever distriktsläkaryrket för krävande, med för kort tid per patient. Uppdraget omfattar alla åldrar, med särskilt ansvar för svårt sjuka patienter med komplexa sjukdomar och psykisk ohälsa. Bördan av sjukskrivnings- och rehabiliteringsärenden ökar. Det är mycket ensamarbete. Allt detta skapar stress. Åtta av tio distriktsläkare arbetar deltid för att orka med, andra lämnar yrket.
Samtidigt är just denna spännvidd den stora tjusningen och utmaningen. De flesta är överens om att dessa patienter får bäst vård och samordning i primärvården.
Det finns ljuspunkter: Två av tre AT-läkare, under allmäntjänstgöring, kan tänka sig att bli specialister i allmänmedicin, det vill säga distriktsläkare. Löneläget är relativt högt. Distriktsläkaryrket går bra att kombinera med familj, föräldraskap och fritid, eftersom jourbördan är betydligt lättare än för sjukhusspecialiteterna.
Hur ska man då få de intresserade att på allvar söka sig till allmänmedicin – och stanna där?
Mina verksamhetsbesök på hälsocentraler runt om i länet och i landet ger en samstämmig bild. Antalet patienter per läkare behöver minska rejält, för att läkarna ska orka och hinna med.
Med mer resurser och bättre organisation kan detta vändas. Distriktsläkarföreningen pekar ut några avgörande delar: Bra arbetskamrater, god bemanning, delaktighet i beslut kring verksamheten, tillräckligt med administrativ tid och möjlighet till kompetensutveckling. Fullt rimliga krav, kan tyckas.
Landstinget behöver ge en tydlig signal om att stegvis öka antalet distriktsläkartjänster för att minska antalet listade patienter per läkare. På sikt bör målet vara 1 000 patienter per doktor, mot nuvarande mål på 1 650 patienter per listad. I praktiken har många 2 000 listade och mer därtill.
Det skulle ge läkaren tillräckligt med tid för varje patient, tid för hembesök, avstämningar med kollegor och andra medarbetare i teamet, sjukskrivningskonferenser i samarbete med Försäkringskassan och arbetsgivare, och inte minst för fortbildning, vilket ofta prioriteras bort på grund av stress och allt för stor arbetsbörda.
Så kan primärvården bli attraktiv och utgöra en bas i hälso- och sjukvården som skapar trygghet för patienter i alla åldrar. Då kan också primärvården avlasta sjukhusen de patienter som skulle få bättre vård i primärvården.
Det kan bli lite dyrare på kort sikt, med fler distriktsläkare, men ganska snart blir det en rejäl vinst – inte minst för patienterna. De får bättre vård på nära håll och behöver bara åka till sjukhuset när de är allvarligt sjuka. Kristdemokraternas tillskott med tre miljarder till primärvården gör det möjligt.