De flesta som blir utsatta för sexuella övergrepp tar själva på sig skulden och får svårt att söka hjälp, be om råd. Det är ännu svårare i nära relationer och man känner sin förövare. De flesta är dessutom lågavlönade. Det är alldeles för få av dem som utsätts som faktiskt söker sig till vården: när en av fyra kvinnor någon gång blir utsatt för våld i nära relationer och Region Kalmar län enbart tog emot 46 patienter som testades för våldtäkt under 2022, är det tydligt att något är fel.
Det här är inte en trend vi vänder på en dag, men det är på gränsen till ett hån att man dessutom ska tvingas betala en avgift när man söker hjälp. Avgifter för vård, stöd och eftervård kan innebära många besök. Det kan handla om undersökning, spårsäkring, fysiskt lidande, psykiskt lidande, hepatitvaccinering, kontroll av könssjukdomar, oönskad graviditet och flera återbesök.
Förutom avgiften i sig så kan det vara direkt farligt att skicka ut en faktura, eftersom förövaren ofta är en nära anhörig, som på det viset får reda på att den som är utsatt sökt vård. Sjuksköterskor har sett patienter vända i dörren när de fått veta att det kommer hem en faktura.
Centerns Karin Helmersson anser dock att bara första vårdbesöket och första återbesöket ska vara avgiftsfritt. För övriga besök ska det vara upp till basenhetschefen att från fall till fall avgöra om det ska vara avgiftsfritt eller inte, tycker Karin Helmersson och hennes kollegor i S och V.
Nej, Karin Helmersson. Det blir inte lika vård till alla om beslut fattas på dagskänsla. Att samma basenhetschef ska vara på plats varje dag och fatta exakt samma, rättvisa beslut i fullkomligt olika situationer är ett fullständigt orimligt krav på en medarbetare. Att två basenhetschefer ska ha exakt samma utbildning, erfarenhet och kunna fatta exakt samma beslut på olika enheter i samma situation är omöjligt.
Det borde vara omöjligt att säga att vården ska vara lika för alla i samma andetag som man säger att det ska bestämmas från fall till fall om besöket ska vara avgiftsfritt eller inte. Det är varandras direkta motsatser!
Den enda rimliga slutsatsen är att det, med den ordning som majoriteten S-C-V nu röstat igenom, aldrig finns några garantier för att den som blivit utsatt för sexuella övergrepp har rätt till avgiftsfria återbesök och att alla behandlas lika.
Vi kan däremot, gemensamt, visa förståelse och göra det som är i vår makt för att underlätta för dem som blivit utsatta för bland det värsta tänkbara. Det är vår skyldighet som medmänniskor.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna förstod detta och stödde på regionstyrelsen vårt yrkande om avgiftsfria besök. Ingen av oss förstod däremot majoriteten S-C-V, som vägrade lyssna på argument väl grundade i fakta.
Sverigedemokraterna, i samförstånd med M, KD och L, vet och förstår att det krävs åtgärder. Nu var det en enkel men potentiellt livräddande åtgärd vi kunde röstat igenom om alla stått upp för det man gått till val på: lika vård för alla. Istället väljer S-C-V-majoriteten att fokusera på vem som lagt förslaget på ändringen.
Frågan om avgiftsfria besök vid sexuella övergrepp kommer upp igen på regionfullmäktige den 27 april. Upp till bevis då, C, S och V!
