Hovrättens dom är nu fastställd. Av cirka 6 000 ansökningar om prövningstillstånd per år beviljas endast 100 stycken.
Huvudregeln är att Högsta domstolen endast ger prövningstillstånd, om Högsta domstolens dom kan få betydelse som prejudikat, det vill säga ge vägledning för hur domstolarna ska bedöma liknande fall.
Skälen till detta är att överrätterna numera är tänkta att ha en kontrollerande funktion i förhållande till underrätterna, och endast ta upp mål till prövning om det är så att underrätten dömt fel eller att det finns behov av prejudikat på området. Den omständigheten att hovrätten kanske borde ha dömt på ett annat sätt är inte tillräcklig för att Högsta domstolen ska ta upp fallet. Att exempelvis hovrättens bevisvärdering ifrågasätts är i regel inget skäl för prövningstillstånd, eftersom bedömning av bevisningen i ett enskilt fall oftast inte kan ske så generaliserat att det blir vägledande.
Genom krav på prövningstånd minskar antalet mål som ges en fullständig prövning i högre instans.
Prövningstillstånd kan ibland lämnas om det finns synnerliga skäl till det. Exempel på vad som kan utgöra synnerliga skäl är att det förekommit ett grovt rättegångsfel vid handläggningen i hovrätten som påverkat målets utgång. Ett annat exempel är att hovrätten tillämpat fel lag eller att hovrättens rättstillämpning på annat sätt är uppenbart felaktig. Kravet på synnerliga skäl innebär att utrymmet för Högsta domstolen att meddela prövningstillstånd av annat skäl än att det föreligger ett prejudikat är ytterst begränsat.
Bestämmelserna om när Högsta domstolen får meddela prövningstillstånd finns i 54 kapitlet 10 § rättegångsbalken.