Det finns forskare och undersökningar som pekar på immigration som en kostnad för samhället. Andra forskare och undersökningar visar på en vinst. Det är inte helt entydigt beroende på att invandrare är individer med vitt skilda förutsättningar och det inte är lätt att bedöma vad som ska med i beräkningen eller inte. Som exempel visar undersökningar att exporten ökar när företag anställer utlandsfödda men denna effekt är inte med i uträkningarna.
Professor Jan Ekberg som ofta åberopas i debatten säger att kostnaderna i invandringen skapar ett underskott i BNP men att det är frågan om mycket små summor i förhållande till BNP. Han säger att vi borde lägga allt krut på integration snarare än att tala om invandring. Jan påpekar också att det inte bara är frågan om lönsamhet utan också humanitära skäl.
Joakim Ruist, en av våra kunnigaste immigrationsforskare, som också säger att immigration medför en ansenlig kostnad påpekar att den kostnaden i relation till vårt totala BNP är mycket liten och inte hotar vår välfärd. Han påpekar att även när Sverige tog emot de största flyktingströmmarna var det möjligt att ha budgetöverskott år efter år. Han anser att en ordnad, reglerad men ändå relativt stor invandring är bäst och som Ekberg ser han att det är av vikt för ett fritt demokratiskt samhälle med medmänsklighet och inte bara ekonomiska kalkyler.
Vi har väldigt många andra och desto större samhällsfrågor att tampas med. Tänk om dessa kunde ägnas lika stor uppmärksamhet som immigrationsfrågorna fått. (Före coronakrisen vill säga).