Svar på ledartexten "Om en nödvändig anmälningsplikt" den 26 augusti.
Lagen ska följas av alla men det är en rättighet i en demokrati att kritisera lagen och eventuella lagförslag.
Vad säger det om mentaliteten i Sverige att denna demokratiska rättighet används på ett sätt som följer lagen? När det sedan handlar om nödvändigheten i utredningen om anmälningsplikt kan man fråga sig om en anmälningsplikt leder till det önskade utfallet.
Kommer papperslösa att riskera att bli anmälda? Med största sannolikhet är svaret nej på den frågan. Följden blir dels att skuggsamhället kommer att växa sig större och dels att människor kommer att lida mer när de inte söker hjälp. Mycket av den hjälp för liv och hälsa som de papperslösa kommer att få på den svarta marknaden kommer inte vara tillräcklig vilket i förlängningen riskerar sjukdomar, antibiotikaresistens, lidande och död.
Om man nu inte anser att man vill minska lidandet för dessa papperslösa människor ska man komma ihåg att förödelsen inte kommer att vara isolerad till de papperslösa. Misären kommer att sprida sig till hela samhället. Ska då offentliganställda se på när detta inträffar mot etiska och yrkesmässiga riktlinjer? Vad säger det om mentaliteten i Sverige när folk vill hindra att detta riskerar att inträffa?