För mig är han en glad, energisk, uppfinningsrik pojke. I skolan saknar han helt självförtroende och säger att han är sämst av alla. Han törs inte ens svara på frågor som han kan. När jag pratar med honom om skolan gråter han. En dyslektiker behöver muntligt stöd. Han behöver sina uppgifter upplästa, det finns bra material att använda på padda eller dator. Han kan lyssna på sin lånebok eller läromedel. Det finns inga sådana anpassningar utan han får ofta skriftliga instruktioner, trots att han inte kan läsa.
Då vänder jag mig till politiken. Skollagen säger att varje barn har rätt till det stöd han eller hon behöver. Det är en lag som är överordnad ekonomin. Som rektor kan man aldrig säga att ”jag kan inte hjälpa dig för jag har inga pengar”. Den här pojken är absolut inte ensam om sina problem i Västerviks kommun. Skolan ska vara så billig som möjligt och ingen är intresserad av att prata om vilken kvalité vi ska ha, trots att alla människor vill ha bra skola och omsorg. Vem kunde tro för ett antal år sedan att det inte skulle vara tillåtet att köpa undervisningsmaterial, i en skola?
Vad blir nu priset som barnen ska betala som vuxna för den billiga skolan? Den här pojken kan höra till dem vi slår ut i form av att 20 procent av eleverna i åk 9 inte kommer in på ett yrkesprogram på gymnasiet? Kommer han inte att kunna få ett jobb? Hur begränsad blir en vuxen som har läs- och skrivsvårigheter i det informationssamhälle som vi ska leva i? Vi vet redan att det är föräldrarnas utbildningsbakgrund som avgör hur det går i skolan. Likvärdigheten som var så viktig tidigare var finns den, som innebar att alla barn skulle ha samma chans till utbildning. Hela samhället vilar på utbildning. Ungdomskriminaliteten har blivit ett problem och där finns bara ett svar, vi har inte tagit hand om våra barn.
Nu återstår en gigantisk nedskärning på 24 miljoner för skolan i Västerviks kommun. Jag kallar det inte effektivisering eller sparbeting utan precis vad det är, en nedskärning. Hur ska det gå för den här pojken, helt utlämnad åt konsekvenserna av förd skolpolitik? Vad kommer dumsnålheten att kosta samhället i ett senare skede, när människor inte kommer in på en arbetsmarknad?