Både som flerårig prenumerant och även aktiv debattör, vill jag i helt demokratisk ordning påtala att samtidigt som vi berömmer oss av yttrande- och pressfriheten, så skruvas skruven allt hårdare åt att existentiella frågor diskrimineras. Det vill säga att i många avseenden har vi den värdefulla yttrandefriheten kvar, men samhällets är sådant att fientligheten mot Guds oföränderliga ord Bibeln dominerar allt mer. Det är demokratiskt desto viktigare att minoriteten av Bibeltroende får höras.
Jag har upplevt en fruktansvärt förändring i min lokala tidning, samhällets förändringar har dessvärre fått ett mycket starkt genomslag. Det existentiella planet finns inte längre i VT. Redaktionen bara refuserar. De existentiella frågorna är reserverade för yrkestroende, präster med flera.
Även redaktörerna som har makt över tidningsspalterna är bara människor som undertecknad själv också är. Låt mig ärligt få säga lite av min snart 80-åriga livserfarenhet.
I mina unga år (bodde då i nuvarande Tjeckien) var alla mer eller mindre troende på Gud, så även jag. Sedan kom kommunismen med en även maktdominerad ateistisk påverkan. Minns att jag började argumentera som ateist, ty en modern människa skulle vara ateist. Efter Pragvåren 1968 blev jag en politisk flykting. Med umbäranden, men även möjligheten att tänka fritt. Utan att skryta det minsta, är jag en annorlunda människa nu. I korthet har jag nu egen erfarenhet av Andens dop och Andens verkliga, verkliga gåvor. Guds ord säger att tron kommer av förkunnelsen. Kan hända att några redan för alltid har bestämt sig att inte tro. Men det finns Guds barn (bland oss syndare) och dessa behöver oteologiserad andlig näring direkt från Guds ord – Bibeln.