Nu börjar ett nytt läsår för Sveriges elever. Men vad bör de egentligen lära sig i skolan?
Det måste rimligen bestämmas utifrån vad såväl individen som samhället behöver för att fungera väl. Detta förändras med tiden, men uppsättningen skolämnen och deras innehåll är påfallande statiska. Det har medfört att det saknas viktiga kunskapsområden i utbildningen samtidigt som vissa inslag är överdimensionerade av historiska skäl.
Det som alla ska lära sig under den i praktiken obligatoriska tolvåriga skolgången ryms i grundskolans ämnen och åtta av dem som gymnasiegemensamma ämnen, en uppsättning som i huvudsak härrör från den gamla folkskolan. Det är naturligtvis inte indelningen i ämnen utan kunskapsinnehållet som är avgörande för relevansen i utbildningen, men vilka områden som fått formera egna ämnen reflekterar synen på vad som är viktig kunskap.
Är det exempelvis en tidsenlig avvägning att religionskunskap, slöjd, bild, musik och hem- och konsumentkunskap i dag är egna ämnen bland de totalt 17 som är gemensamma för alla elever, samtidigt som bland annat rättskunskap, ekonomi, psykologi och vårdkunskap inte är det? Är det klokt att möta tilltagande globalisering med att inget främmande språk utöver engelska numera är obligatoriskt, medan både tyska och franska tidigare var ett krav för gymnasiebehörighet?
Med ojämförligt fler undervisningstimmar än andra ämnen har svenska och matematik på goda grunder en särställning, som stärkts ytterligare de senaste åren. Givna är också engelska, samhällskunskap, historia, de naturvetenskapliga ämnena och idrott.
Tekniskt kunnande och teknisk utveckling är avgörande för försörjning, tillväxt, välfärd och hållbarhet, men teknik blev relativt sent ett av de obligatoriska ämnena och har behandlats styvmoderligt. Betydelsen motiverar ett utbyggt teknikämne, som spänner över mer än sin historiskt verkstadsindustriella kärna: allt ifrån naturbruk och livsmedelsproduktion till miljöteknik och programmering.
Kunskaper i främmande språk banar väg för både rikare innehåll och större valmöjligheter i livet, men långt ifrån alla elever skaffar sig färdigheter i annat än engelska. Förutom att utöka undervisningen i danska och norska inom ämnet svenska, vore det en investering med betydande avkastning att till de obligatoriska ämnena lägga tyska och franska, för att ge alla elever grundläggande kunskaper och en plattform för eventuellt vidare språkstudier.
Ekonomi i form av privat- och företagsekonomi, rättskunskap och psykologi som nya obligatoriska ämnen skulle ge en angelägen förstärkning av utrustningen för att möta vuxenlivet. Hälsa, vård och omsorg är av största betydelse för individen och samhället, vilket påkallar ett ämne vårdkunskap, som förutom en kraftfull kunskapsökning hos befolkningen skulle ha funktionen att skapa intresse för fler att arbeta inom vård- och omsorgssektorn.
Vid en nyordning med teknik, ekonomi och vårdkunskap kan innehållet i hem- och konsumentkunskap fördelas på de ämnena. Från idrott och hälsa kan föras delar till vårdkunskapen. Ett nytt ämne, estetik, skulle kunna ersätta musik, bild och slöjd för att samla hela bredden av estetiska uttrycksformer. Vissa av slöjdens inslag kan i stället införlivas med ämnet teknik.
Religionskunskap har sitt ursprung i en sedan länge försvunnen normativ skolning i kristendom och skulle med större förklaringskraft kunna studeras inom ämnena historia, samhällskunskap och psykologi.
Per Andersson