När man lagt alla ägg i samma korg så blir den tung att bära för de som ska betala...
Sedan 2008 har räntor på sparande och lån sjunkit i hela västvärlden. Räntorna har sedan början på 2015 varit så låga att Västerviks kommun inte behövt betala räntor på sina lån hos Kommuninvest AB. I flera år har man till och med fått betalt för att man lånar cirka två miljarder kronor.
Före 2008 förekom det att företag och personer säkrade sina räntekostnader genom att på olika sätt binda räntan för kortare eller längre tidsperioder. I denna artikel diskuterar jag de återförsäkringar som kallas swappar. Västerviks kommun har tecknat swappar med Nordea, SEB och Swedbank. Bankerna tar betalt för att överta den risk som kommunen vill slippa. Med mycket låga räntor så upphörde behovet av att spekulera i räntehöjningar för företag och organisationer. Husägare rekommenderades av sina intresseorganisationer att ha rörlig ränta på merparten av sina lån.
Under år 2014, före valet och maktskiftet, bestämmer de två kommunalråden från S och M samt kommunchefen, att Västervik ska gå tvärt emot strömmen. Man tecknar åtta avtal för att binda räntan för mycket lång tid. Räntesatser ända upp till 3,59 procent accepterades trots att man kunde låna till halva räntan hos Kommuninvest AB. Summan man räntesäkrar 2014 är 801 miljoner kronor.
Kostnaden för detta kommer att bli över 275 miljoner kronor under de sju till tio år swapparna löper.
Dessförinnan hade man ”räntesäkrat” 896 miljoner kronor, till en kostnad runt 300 miljoner.
En stor del av dessa avtal tecknades 2011, det år kommunen gjorde sitt största ekonomiska underskott genom tiderna. Något av dessa avtal är nu avslutat medan andra har förlängts år 2014. Den längsta swappen löper till 2031-04-07 med en ränta på 4,07 procent.
Den totala summan vi kommunmedborgare betalar för dessa swappar är cirka 575 miljoner kronor.
Hade man i stället haft olika långa lån, exempelvis ett till fem år, hos Kommuninvest AB, hade räntekostnaderna fortsatt att följa marknadsräntorna ner till de låga nivåer som nu gäller.
När vi, som är kritiska till swapphanteringen, velat ha fram uppgifter gällande detta har det stundtals varit mycket svårt att få fram fakta från finansavdelningen.
Fortfarande väljer kommunens finansavdelning att i sina månatliga finansrapporter förtiga hur många kronor man betalar i swappkostnader respektive räntekostnader. Man väljer istället att uttrycka sig i procent och blanda samman de olika delarna av finansieringskostnaderna.
Westerwikspartiet vill:
• Öka öppenheten kring kommunens finanser så det ska vara lätt att förstå redovisningarna.
• Förändra finanspolicyn så att riskerna för dessa misstag minskas.
• Få ett klargörande kring ansvarsförhållandena i finansfrågor. Detta för att undvika
cirkelresonemang där ingen tar ansvar för misslyckade affärer.
• Kommunens revision har inte reagerat på dessa anmärkningsvärda kostnader. Således behöver direktiven och utförandet av revisionen bli mer ingående och självständig.