Det är magstarkt av företrädare för SD att klappa både sig själva och övriga allianspartier på axeln över det nya budgetförslaget. Dels för att det var ni som i somras klubbade igenom den budget med besparingar som skapat oro och protester framför allt bland landsbygdens föräldrar. Dels för att den budget ni nu föreslår inte räcker för att göra någon större skillnad. Även nu kommer lärare och rektorer att få kämpa med att få verksamheten att gå runt. Att då försöka framställa sig som landsbygdens och skolornas räddare är minst sagt tondövt och magstarkt. 

Det tillskott som aviseras kommer på inga vägar att räcka till för en skola där alla elever och pedagoger får de förutsättningar som skollag och arbetsmiljölag kräver. Vare sig med eller utan skolor på landsbygden. 

Jag arbetar själv som lärare och vet att behoven fortfarande är betydligt större än vad ni ger resurser till. Med tanke på inflation, ökade kostnader för skolskjutsar, hyror och andra utgifter samt att del av tillskottet sannolikt kommer gå till elevpeng för privat verksamhet (så ser ju dagens system ut) är det tveksamt vad som egentligen blir kvar. Någon ”satsning” som bidrar till högre kvalitet kan vi i alla fall inte räkna med för det räcker pengarna inte till.

Utan betydligt större tillskott kommer vi även fortsättningsvis att ha skolor där man får välja mellan att ha en lärare i varje klass, göra större grupper, alternativt avveckla speciallärare eller elevassistenter. Inte för att det är pedagogiskt motiverat, tvärtom, utan som en konsekvens av undermålig och otillräcklig budget. Vi är redan i ett ansträngt och mycket tufft läge inom skolan och det kommer att fortsätta framöver.

Politiskt mod vore att fråga varje rektor och skyddsombud på varenda förskola och skola vad de behöver och sedan göra en budget utifrån det istället för att som nu sätta ett plåster på ett brutet ben. Jag väntar med mitt ”hurra” tills jag ser en budget som gör att jag som lärare kan känna mig nöjd på riktigt.