Svaret är författat av fyra tjänstemän på Västerviks kommun på uppmaning av vår kommundirektör som gett dem den uppgiften på uppmaning av politikerna. Dokumentet har sedan undertecknats av Västerviks kommunstyrelse för att framöver slutgiltigt avgöras i vårt kommunfullmäktige.

I svaret spekulerar tjänstemännen om antalet passagerare i ett elflygplan, dess vikt och att flygplan med fler än 10 passagerare förväntas att främst övergå till drift med syntetiska flytande miljögodkända bränslen. Vattenfall skriver dock på sin hemsida att elflygplan i en snar framtid kan vara ett alternativ på regionala sträckor där vi i dag reser med tåg, buss eller bil. Och Heart Aerospace lovar att deras elplan ES-19 med plats för 19 passagerare ska vara tillgängligt på marknaden redan 2026.

I Sverige finns tio Swedavia-flygplatser, ytterligare 28 passagerarflygplatser och ungefär 160 övriga flygfält. Många utnyttjas inte så mycket i dag, men kan få nytt liv genom elflyget eftersom elplan är tysta och inte släpper ut hälsofarliga ämnen i luften och då kan flygas till stadsnära flygplatser. Så elflygplanen kan på sikt delvis ersätt vägburen regionaltrafik. De blir lite som bussar med vingar, säger Maria Fiskerud på Vattenfalls hemsida.

I övrigt i kommunstyrelsens svar så hänvisas det till den kommande strategiska fysiska planeringen (översiktsplanearbetet) som för närvarande är koncentrerat till platsens drönartestverksamhet, eventuell solcellspark och framtida industritomtutveckling.

Kommunstyrelsen föreslår nu alltså att kommunfullmäktige beslutar förklara motionen besvarad, med ett litet tillägg om att öka kommunens kunskaper och insikt i vilka infrastrukturer som krävs för kommande elflyg. Detta kommer att belysas i kommunens två tilltänkta exjobb i ärendet säger man. Kommunstyrelsens svar på motionen är till största delen således en kopia av dess förvaltnings yttrande. Därför kan man med god grund säga att det är tjänstemännen som mestadels styr utvecklingen i Västerviks kommun.

Men med tanke på vår kommuns rent ut sagt dåliga kommunikationer med en ålderstigen och sporadiskt fungerande Tjustbana och en undermålig och oprioriterad riksväg (RV 35) som huvudstråk mot Linköpings stambana och dess motorvägsanslutningar borde dock denna möjlighet till att förbättra vår infrastruktur ligga mycket högt på de kommunala tjänstemännens prioriteringslista.

Inte heller verkar den politiska visionen om att satsa på en elflygplats i Västervik finnas – förutom hos Centerpartiet!