Efter att ha läst artikeln i VT 4/5 -22 där samhällsbyggnadschefen förlöjligar medborgare/boende/skattebetalare vid Skeppsbrokajen som försökt använda sina medborgerliga rättighet, det vill säga att överklaga ett fattat beslut, i detta fall ett muntligt beslut, måste jag hänvisa till Lennart Brewitz inlägg den 26 mars , där han ifrågasätter vem/vilka det är som egentligen styr i Västerviks kommun. Är det våra folkvalda politiker eller utsedda tjänstemän? Ännu en gång visar det sig att det är tjänstemännen som bestämmer i vår kommun. Har vi ”lata” politiker som överlämnat ”makten” eller är det tjänstemännen som lyckats ta över den?

Vi väljer inte tjänstemän, vi väljer politiker! Att ha tjänstemän som, på delegation, fattar beslut som inte är dokumenterade – det vill säga muntliga, borde vara en anledning till att ifrågasätta tjänstemannens kompetens. Är detta verkligen förenligt med kommunens styrdokument hur delegationsordningen är utformad och vilka befogenheter en tjänsteman har? I styrdokumentet framgår klart och tydligt att ett beslut från en delegat ska ha tydliga diarienummer för att kommunstyrelsen/medborgaren ska kunna följa ett ärende.

Hur ska medborgaren kunna ta del av ett ärende som har beslutats muntligt på delegation av en tjänsteman? Muntliga avtal kan gälla mellan till exempel privatpersoner men hör inte hemma i kommunala verksamheter som bekostas av skattebetalarna! För att ha möjlighet att ta del av ett avtal som kommunen gjort måste det finnas dokumentation.

Att, som medborgare inte kunna följa fattade beslut, är inte förenligt med kommunallagen och därmed inte heller möjligt att överklaga. Nu har uppenbarligen Länsstyrelsen ändå valt att ta upp ärendet till behandling, trots att överklagandetiden redan är överskriden. Man har väl insett att det är omöjligt att överklaga ett beslut som inte är fattat, trots att det är fattat – men genom muntlig överenskommelse! Dessvärre är det nog så att Länsstyrelsen och kommunen verkar ha ett nära samarbete så det är nog inte så stor chans att få ”upprättelse”, som vanligt, eller?