Efter de senaste terrordåden i bland annat Stockholm, Manchester, Kairo och Kabul har det varit normalt att uttrycka starka känslor. Samtidigt har det blivit vanligt att beskriva terrordåden som ett meningslöst våld. Men för de som utför dåden är våldet sällan meningslöst. Tvärtom, de är handlingar som gör anspråk på ett tydligt syfte och plan.
I det uttalande staten där IS tar på sig ansvaret för Manchester-attentatet, jämförs konsertbesökarna två gånger med ”korsfarare”. Syftet var ”att hämnas Allah religion… och som ett svar för missgärningarna i muslimernas länder”.
Uttalandet fortsätter: ”vad som sker härnäst kommer bli ännu allvarligare för dem som tillber korset och deras allierade”. IS gav ett liknande uttalande efter de kyrkbombningarna i Egypten på Palmsöndagen, som tog över 40 gudstjänstbesökares liv: ”Korsfararna och deras avfälliga anhängare måste vara medvetna om att räkningen mellan oss och dem är mycket stor”.
Därför var det en välkommen signal från 130 brittiska imamer som vägrade förrätta den traditionella muslimska begravningsceremonin för förövarna vid London Bridge den 3 juni, just för att markera sitt avstånd till attacken.
I den nyutgivna antologin ”Fred i religionens namn!” från Sveriges kristna råd och Sveriges interreligiösa råd med texter om hur olika livsåskådningar kan bidra till fred, skriver bland andra Yasri Khan från Svenska muslimer för fred och rättvisa. Givetvis kan det ses som anmärkningsvärt att en kristen organisation står som avsändare till en skrift med missionerande texter för andra religioner (en hindu skriver att ”hinduismen leder till samma mål som exempelvis kristendomen”, och en Bahai-anhängare markerar ”nödvändigheten av att nationerna överlämnar en del av sin suveränitet till någon form av global styrelse”). Det finns dock en hel del läsvärt material.
Yasri Khan skriver bland annat att de som vill legitimera våldshandlingar med islam behöver bemötas med vad som är rätt uttolkning av Koranen, vilket ”rättslärda (är) överens om och är enkelt för alla att logiskt komma fram till. De som håller en egen orimlig tolkning/…/ betraktas som en sekt utanför islam”.
Resonemanget väcker dock följdfrågor kring hur muslimska rättslärda relaterar till specifikt IS. I april uppmärksammades det i egyptiska media att rättslärda vid det ledande Al-Azhar-universitetet i Kairo inte ville klassa IS som avfälliga ”då dess medlemmar tror på Gud och domedagen”. Al-Azhar betraktar IS istället som sekt innanför islam.
Samtidigt har Al-Azhar-universitetet varit frimodigare med att beskriva muslimer som är kritiska mot våldsbejakade islamister som avfälliga. Universitetet har även anklagats för att sprida just de idéer som IS bekänner sig till om icke-muslimer och om de som lämnat islam bakom sig.
Detta är långt ifrån ett tillfredsställande bemötande av IS från världens ledande muslimska lärosäte.