"Det är roligt att tävla, men när idrotten blir för allvarlig i tidig ålder får vi fler förlorare än vi kan tro", skriver Svenska Bowlingförbundets generalsekreterare Peter Hodor.
Många av oss kan se tillbaka på ett aktivt idrottsliv som barn, med glädje, gemenskap och nya utmaningar som främsta drivkrafter. Tyvärr känner inte alla igen sig i den bilden. I stället minns vissa ett idrottsliv där lek och kamratskap förbyttes mot press och konkurrens, och där man alltför tidigt valde att lägga träningsskorna på hyllan.
Var femte svensk, 20 procent, har slutat med en organiserad idrottsaktivitet för att den blev för tävlingsinriktad. Det visar en ny Sifoundersökning som Svenska Bowlingförbundet låtit göra bland 1┣000 svenskar. Hos kvinnor i åldrarna 18–29 år är andelen ännu högre – hela 39 procent uppger att de har slutat med en idrottsaktivitet på grund av för starkt tävlingsfokus.
Enligt Världshälsoorganisationen bör barn och ungdomar röra sig minst en timme om dagen. Det är viktigt för hälsan både på kort och lång sikt – forskning visar att en aktiv ungdomstid ökar sannolikheten att du förblir rörlig under resten av livet. Stillasittande, å andra sidan, riskerar att leda till negativa hälsoeffekter såväl fysiskt som psykiskt. Därför är det oroande att bara två av tio barn i Sverige når målet om daglig motion.
Idrott och tävlingar är en förutsättning för att våra barn ska få ett hälsosamt liv. Det är roligt och viktigt att tävla. Men när föräldrar och ledare prioriterar kortsiktiga framgångar framför långsiktig utveckling, och gör det mer angeläget att vinna än att kämpa väl, riskerar man att utestänga människor från rörelse ända upp i vuxen ålder. Övergången från breddidrott till elitsatsning måste därför göras varsamt.
Studier har dessutom visat att bedömningar av barns idrottsprestationer ofta sker på oklara grunder, och att barn födda tidigt på året är överrepresenterade bland de som väljs först – ett tecken på att fysisk mognad ibland misstas för begåvning. Alltför tidigt talangfokus riskerar därför att bli kontraproduktivt även från ett elitperspektiv.
Inom bowlingen ser vi att känslan av tillhörighet och gemenskap hos yngre ofta är en starkare motivationsfaktor än prestation. Nu är det viktigt att idrottsföreningarna i Kalmar län samarbetar och utbyter kunskap om hur vi kan fortsätta motivera de som vill satsa på en idrottskarriär – och samtidigt låta breddidrotten vara just bred. Alla barn borde få möjlighet att hitta glädjen i rörelse.