Tågresenärer behöver en ansvarstagande regering

Det har gått mer än ett halvår sedan Tidö-laget bildade regering. Som väntat för oss i Vänsterpartiet har denna tid präglats av skattelättnader för de som tjänar mest, höjda priser på boenden och mat samt nedskärningar på det som är gemensamt. Inte minst på det kollektiva resandet.

"Vi har haft flera regeringar som åsidosatt våra regioners infrastrukturbehov. Men nu är våra behov större än på länge och vi har fått en regering som tycks vilja göra ännu mindre än tidigare", skriver debattörerna.

"Vi har haft flera regeringar som åsidosatt våra regioners infrastrukturbehov. Men nu är våra behov större än på länge och vi har fått en regering som tycks vilja göra ännu mindre än tidigare", skriver debattörerna.

Foto: Marie Kerrolf

Debatt2023-05-16 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På flera plan kan vänsterstyrda kommuner och regioner stå emot den försämringsivran som finns i Rosenbad, men inte på alla. Även om Region Östergötland och Region Kalmar län styr över kollektivtrafiken i våra län så är regionerna inte ansvariga för de vägar, järnvägar och stationer som kollektivtrafiken kräver. Tydligaste exemplet på detta ansvar och hur det försummas är underhållet av Tjust- och Stångådalsbanorna samt anslutningsplanerna för det nya stationsläget i Linköping.

Att inte ansluta våra gemensamma järnvägar till Ostlänken, att inte utveckla eller ens underhålla dessa sträckor i den utsträckning som behövs har flera negativa konsekvenser för våra regioner. Den mest uppenbara är den minskade tillgängligheten för oss invånare att resa. När tåget blir försenat eller inställt på grund av ett fallet träd eller en solkurva, då kan planerna för den dagen vara förstörda. Man missar en tentamen, man kommer sent till jobbet eller missar sin nästa anslutning.

Statens underfinansiering leder också till fördyringar för länsborna. Det är vi som måste betala för ersättningsbussarna, reparationerna av tågen och de förlorade arbetstimmarna som blir till följd. Det är också vi som blir drabbade av den minskande attraktionskraften som blir följden av långsamma, högljudda tåg med dålig anslutning. Färre ser det som möjligt att bo, jobba och studera i exempelvis Rimforsa, Hultsfred eller Västervik om de inte vet ifall tåget kommer gå i tid, eller om det går över huvud taget.

Avsaknaden av tillräckligt med pålitlig järnväg gör inte bara att persontrafiken och dess medföljande kostnader förvärras. För oss som är positiva till industrin, men vill att den ska vara så grön som bara möjligt, är det dessutom förlust att det inte finns mer utrymme för godstrafik på våra järnvägar. På sikt borde de flesta småländska och östgötska varor kunna ta tåget till norska Narvik, tyska Puttgarden eller Göteborg.

Vi har haft flera regeringar som åsidosatt våra regioners infrastrukturbehov. Men nu är våra behov större än på länge och vi har fått en regering som tycks vilja göra ännu mindre än tidigare. Viktigast för regionerna, på kort sikt, är att regeringen ser till att Ostlänken blir av och att vända på planerna om att vår gemensamma trafik inte ska få ansluta till centralstationen. Nuvarande planer kommer leda till antingen sämre service och flera hundra miljoner extra i kostnader som läggs på regional nivå eller att man hotar all trafik på Tjust- och Stångådalsbanorna. 

Vänsterpartiet i Kalmar län och Östergötland vill att tågen ska gå. Vi vill att de ska vara i tid. (V) vill att tågen ska vara fler. Östergötland och Kalmar län behöver en regering som vill samma sak.