Vad ni lär mig mycket! Varje dag. Och vad mycket roligt ni tillför i mitt, varandras och andras liv.

Jag såg era behov tidigt. Jag förstod inte allt. Men jag visste intuitivt att jag var tvungen att varje stund vara extra vaksam på era känslor och förmågor. Jag tror att jag tidigt lärde mig det ganska bra. Men trots att det kändes så rätt i min mage, funderade jag mycket över hur det skulle uppfattas av andra. De normer som finns i samhället samt mina egna tankar om hur det ”borde vara” utmanade mig. Utmanar mig. Tack för att ni varje dag tränar mig i att släppa min oro över vad andra tänker om mig. Det är en tuff skola.

Att se er och umgås med er är så givande. Vilken humor ni har. Den är fantastisk. Underfundig. Glittret i era ögon. Vad synd att många missade er humor under flera år på grund av att de inte hade tålamod. Eller så hade de inte kunskap om hur de skulle hjälpa er att uttrycka er. Så mycket missuppfattningar ni fått stå ut med. Så många suckar och ibland hårda ord ni fått höra. Okunskap om ert sätt att samspela gjorde att vissa svårigheter blev värre för er. Jag önskar att det inte vore så.

Så mycket okunskap om intryckskänslighet det finns i de sammanhang ni befunnit er i. Så lite hjälp ni fått för att på ett bra sätt kunna dosera den energi ni har. Så mycket svåra känslor det skapat genom åren, både känslor hos er men det har även skapat obehag i andra. Känslor som ni ibland fått hantera helt själva.

Tänk vad mycket okunskap och fördomar det finns angående er förmåga att känna och hantera känslor. Det tog många år innan jag började förmedla kunskap gällande detta till omgivningen. Förlåt för att det dröjde och att det skapade svårigheter för er. Tack för att ni lär mig stå på mig trots att jag är rädd att vara för krävande. Och tack för att ni lär mig både härbärgera mina känslor när det behövs, men framför allt lär mig uttrycka mina känslor mer tydligt de tillfällen det krävs.

Så inkännande ni är. Och sociala. Och lugna. Och energiska. Och nyfikna. Trots att ni har diagnoser som många tänker ger avsaknad av just dessa egenskaper. Så mycket fördomar ni visat mig att jag hade. Så mycket tankar jag fått omvärdera. Tack för ni varje dag förvånar mig. Så mycket okunskap jag lärt mig att vårt samhälle har när det gäller särskilda behov. Ni lär mig att jag måste prata öppet om detta. Ni lär mig att jag måste vara en del av det sammanhang som sprider kunskap. För en bättre framtid för alla.

Vilket samspel ni idag får till med människor som är nyfikna. Tänk vilken utveckling ni gör i samspelet med andra. Vad lite extra tid gör. Många gånger är en nyfiken blick och lite extra tid allt som krävs för att ni ska hinna tänka klart. För att ni ska hinna och våga förmedla ert lite annorlunda sätt att tänka. Den lilla extra tiden visar att ni faktiskt inte är så annorlunda som många tror. Tänk vad en inkännande, nyfiken vuxen kan göra för er. Som hjälper er att förstå, uttrycka och ta hand om era känslor. Och växa som individer. Det är det som hjälper er att utvecklas. Och vilken potential ni har! Tack för att ni lär mig att vara närvarande i stunden. Tack för att ni lär mig tänka utanför boxen. Tack för att ni får mig och andra nyfikna personer i er omgivning att förvånas och utvecklas.

Jag förstår att vi stundom kommer ha en tuff vardag. Jag förstår att det kommer vara utmaningar. Men jag hoppas ni kommer leva i ett samhälle som hjälper er att få möta personer som är nyfikna på er och som kan ge er lite extra tid i er vardag. Era behov behöver särskilt bemötande för att ni ska kunna fortsätta utvecklas till er fulla potential. Jag lovar er att jag kommer fortsätta ge er av min tid och min nyfikenhet. Jag kommer låta er fortsätta lära mig. Och tillsammans får vi lära vår omgivning – för er och för alla andra barns skull. Och för allas våran framtid.