Kommunfullmäktige återremitterade tjänstemännens förslag till vision för Västerviks kommun 2030. Det var rätt beslut. Förslaget är inte särskilt visionärt utan mer en cirkulärvision tillämplig på många mindre landsortskommuner.
En vision ska ta ut svängarna. Sikta mot stjärnorna om du vill nå trädtopparna, som det gamla ordspråket säger. Här blev det mest trädtoppar. Jaha, har jag nått bättre att komma med? Låt mig göra ett försök.
Västervik är en avsides belägen industrikommun. I Stockholm tror man att Sverige är i det närmaste avindustrialiserat. I Västervik finns flest privata arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin. Besöksnäringen är en plutt i jämförelse och andra branscher, till exempel handeln, är beroende av de inkomster som industrin skapar.
Även på nationell nivå har industrin avgörande betydelse. Nästan hälften av vår BNP är export av vilken industrin svarar för 70 procent. Även om industrin inte sysselsätter lika många som förr, betalar den med sitt höga förädlingsvärde vår import av livsmedel, olja, prylar från Kina och så vidare. Utan produktion faller Sverige ihop.
Västerviks läge kan vara en fördel. Som exempel är vår kommun den största vita fläcken i norra Europa söder om Dalälven på luftfartsmyndigheternas kartor över kontrollzoner. Det är orsaken till etableringen av testbädden för obemannat flyg. Vad finns det mer som måste ligga avsides?
Inom industrin pågår en utveckling som kan gynna vår kommun. Idag tillverkas merparten av de varor vi köper i Sydostasien och fraktas hit med containerfartyg. Frakterna blir allt dyrare och utgör ett växande miljöproblem. Därför har fartygen dragit ned på hastigheten och tiden till havs från Shanghai till Europa har ökat från fyra till sju veckor. Trenden är att tillverkningen flyttar närmare marknaderna, alternativt närmare råvaran, beroende på vad som är miljömässigt mest gynnsamt.
I höstas startade landets största forskningsprojekt. Det heter WASP, Wallenberg Autonomous Systems and Software Program, och leds av Linköpings universitet i samarbete med Chalmers och KTH. Syftet är att forska kring autonoma system och en tung del är uppkopplade fabriker, även kallat Industri 4.0.
Vad som väntar är ett dramatiskt skifte. Tillverkningen flyttar tillbaka till Europa, men i en modernare och högautomatiserad version. Samtidigt storsatsar länder som Kina, Indien, Brasilien och Indonesien på akademisk utbildning och forskning. Att flytta på akademiker är billigt, det gör man via internet, att flytta produkter är dyrt och miljöförstörande.
Flera av industriföretagen i Västervik ligger i produktionsteknikens framkant. Här finns den tunga IT-kompetensen i vår kommun. Den industri som förbigås med tystnad i visionsprogrammet är i själva verket en stor möjlighet för framtiden.
Mitt förslag är att Västervik skapar en vision om industrikommunen 2030. Redan nu bör man etablera kontakter med WASP-programmet. Västervik skulle, på samma sätt som med obemannat flyg, i relativ närtid kunna bli en industriell testbädd. Ingången finns redan. Obemannat flyg ingår i uppdraget till WASP.