Lokalt kan vi se att Västerviks kommuns elever inte är något undantag. Våra elever presterar allt bättre, meritvärden och betyg stiger stadigt. När vi fick se resultaten i öppna jämförelser, som är nationell statistik, så ökar vi i samtliga kategorier. Något som verkligen sticker ut är eleverna i åk 9, där andelen elever som är behöriga till ett gymnasieprogram ökar snabbt. Av de elever som gått i kommunal skola visar siffrorna på 89 procents gymnasiebehörighet. Detta är fantastiskt.
Både Pisa-rapport och våra kommunala resultat är ett kvitto på att elever, lärare, rektorer och övrig personal gör ett fantastiskt arbete. Ett arbete som jag inte nog kan ge tillräckligt beröm för. Det är fantastiskt att vi kan få dessa resultat i denna tid. En tid med lärarbrist och många nyanlända i skolorna. Nyanlända som kommer från länder med svaga skolsystem, och många elever som kommit till Sverige i relativt hög ålder och gått miste om många tidiga år av utbildning i vårt skolsystem.
Alla insatser som satts in i skolan de senaste åren har gett en god sammantagen effekt. Alla elever i klassrummet har gynnats av de extraresurser vi satt in för exempelvis elever i behov av särskilt stöd samt nyanlända. Vi ser det eftersom alla ökar sina resultat, svenskfödda elever med föräldrar som har högskolebakgrund, svenskfödda elever vars föräldrar saknar högskolebakgrund och elever som inte är födda i Sverige. För samtliga elever ökar resultaten. Det vi fortsatt ser är att ojämlikheten mellan grupperna är cementerade, och där måste arbetet för den likvärdiga skolan oförtröttligt fortsätta.
När jag får höra från olika håll om nedskärningar, och att skolorna skulle vara hårt utsatt för besparingar blir jag lätt provocerad. Vi i Västerviks kommun har under lång tid prioriterat att lägga resurserna där de behövs, det vill säga i klassrummen. När vi jämför oss med andra likvärdiga kommuner kan vi se att Västerviks kommun lägger cirka 13 000 kronor mer per elev i undervisning, siffrorna för 2018 visar 74 300 kronor per elev i grundskolan. Det är en kostnad som vi ser hämtas hem i form av ökad måluppfyllelse och kunskapsresultat.
Vi kan helt klart följa över tid att vi lägger fortsatt stora resurser i skolorna, och klassrummen. Problemet som jag ser det är skolpengens uppbyggnad. Dagens system bidrar till ojämlikhet eftersom skolor får pengar efter elevunderlag, och inte efter antalet klasser eller behov. Där finns det mer att önska, och staten behöver ta ett större ansvar i den frågan.
Att svensk skola, och Västerviks skolor skulle vara dåliga är en myt. Det visar resultat och mätningar helt klart. Nu arbetar vi vidare för att alla elever ska nå kunskapsmålen, så att alla kan nå sina drömmar.