Det svenska snuset är en unik kvalitetsprodukt med stark folklig förankring och långa traditioner. Snus är lika svenskt som surströmming, sill, lussekatter och kanelbullar. Ingen behöver älska allt detta, men låt oss vara eniga om att det finns ett värde i att vi som medborgare och konsumenter har möjlighet att välja även sådant som personer i andra länder rynkar på näsan åt eller kanske uppskattar som något exotiskt och bra.
Den nya regeringen hann knappt komma på plats, innan den föreslog kraftigt höjd skatt på snus. Med rätta är det nu många som är upprörda över beskedet att rökarna får en lägre höjning, medan punktskatten på snus ska höjas med dubbelt så mycket som skatten på röktobak.
En rimlig princip för all beskattning borde vara att det är högre skatt ju farligare något är, medan skatten är lägre på det som inte är lika farligt. Snuset bidrar till att minska skadliga effekter av tobaksbruk och leder inte till ökade sjukvårdskostnader, vilket rökningen gör. Sverige har också färre fall av tobaksrelaterade skador än jämförbara länder, eftersom svenska folket har förmånen att kunna välja snus i stället för skadlig rök.
Det finns säkert många väljare som känner sig besvikna över regeringens olika besked om skattehöjningar. Särskilt gäller det Sveriges över en miljon snusare. I våras, när Socialdemokraterna och Miljöpartiet fortfarande befann sig i opposition, var deras förslag enkelt och lättfattligt. Dessa partier ville höja skatten på cigaretter. Och lika mycket på snus. Det var ett tydligt och rimligt politiskt ställningstagande. Därför är det så underligt att inga av argumenten som användes i våras längre gäller.
Om folkhälsominister Gabriel Wikström (S) har haft något att göra med regeringens förslag är ännu oklart. Men han har anledning att vara bekymrad. Att svenska staten har fastnat i ett extremt beroende av skatten på snus är ett problem, eftersom politiken inte hänger ihop.
Det är möjligt att det är lite förvirrat i regeringskansliet för tillfället. Det är många poster som ska besättas och kompromisser som ska uppnås. Kanske är det somliga tjänstemän som tar chansen att lägga fram förslag utan politisk förankring. I vilket fall finns det fortfarande tid för regeringen att återvända till den politik som gällde före valet.
Förslaget att höja skatten på snus med tolv procent är säkert bekvämt för den politiker som enbart sitter och tittar på skattetabeller och inte orkar se hur verkligheten ser ut. Att straffbeskatta snuset är inte bara dålig politik, det är helt fel!