I dag hindrar strandskyddet all bebyggelse nära vattnet vilket innebär att varken en badbrygga eller sommarstuga får byggas om den som äger marken inte lyckas få ett särskilt undantag från kommunen. 

Strandskyddet har gjort att hus vid hav och sjöar har blivit en klassfråga. Många stora villor vid vattnet som byggdes innan strandskyddet infördes omfattas inte av strandskyddslagstiftningen. Där har bara de med väldigt mycket pengar råd att bo. Samtidigt är det är uppenbart att det finns plats för fler personer än bara de med stora förmögenheter att bo vid vattnet. Sverige är ett av de länder i världen med flest sjöar, vattendrag och öar. Hela Sveriges kust- och strandsträcka är över 400 000 kilometer. En vanlig svensk familj skulle teoretiskt kunna få mer än 100 meter strand själv.

För att kunna njuta av hav och sjöar behöver det vara möjligt att ta sig till vattnet. Men strandskyddet gör att stränderna växer igen då markägarna inte har någon anledning att röja upp, eftersom de ändå inte får bygga på sin mark. Det gör att allemansrätten undergrävs den vägen i stället.

I januariöverenskommelsen fanns en välkommen punkt om att reformera strandskyddet. Den utredning som tillsattes för att se över strandskyddet föreslog vissa förbättringar. Men den föreslog också att det skulle bli ännu svårare att bygga på områden som redan är bebyggda. Det skulle i praktiken innebära att priserna pressas upp ytterligare där människor helst vill ha sina sommarstugor och göra att ännu färre skulle ha råd att bo vid vattnet.

Även om strandskyddsutredningens förslag går igenom kommer den cementera de strukturer som finns. Om regeringen på allvar vill stärka äganderätten borde strandskyddslagstiftningens bevisbörda vara omvänd. Alla markägare borde få bygga vid kusterna om inte särskilda skäl motiverar ett undantag i just det området. 

Sverige är fullt av kust och strand, ändå finns det väldigt få hus vid vattnet. Avskaffa strandskyddet och vänd på bevisbördan så att fler än bara de med mycket pengar kan bo vid vattnet.