Fram till den 1 november nästa år kan du beställa hem dina läkemedel så att de levereras till din dörr. Sen sätter Läkemedelsverket stopp. 

Genom att försvåra för människor att få läkemedel levererade med paket direkt till dörren slår man dels mot boende i glesbygd, dels mot äldre och funktionsnedsatta. Istället för att få sitt paket levererat direkt till dörren kommer många nu att tvingas ta sig till ett utlämningsställe för att hämta det. Läkemedelsverket påstår att man gör det för att värna patientsäkerheten, men i verkligheten kan det bli tvärtom. Risken är nämligen stor att människor på grund av krånglet missar att hämta ut sina mediciner, vilket i sin tur kan påverka behandlingen och leda till vårdskador.

För boende i glesbygd har distanshandeln blivit mycket viktig. Inte minst ökade denna handel rejält under pandemin. Medan andelen som använder sig av möjligheten att få läkemedlen direkt till brevlådan nationellt är 30 procent, är det bland människor i glesbygd 50 procent. Kalmar län är ett glesbygdslän och Västerviks kommun är en stor och glesbefolkad kommun. Sannolikt kommer effekterna för invånare i norra Kalmar län alltså att bli stora. 

I sitt beslut hänvisar Läkemedelsverket till patientsäkerhet. Patientsäkerheten är utan tvivel viktig, men den kan och bör vägas mot andra intressen, inte minst möjligheten för människor i glesbygd att få sina läkemedel. I den föreskrift som Läkemedelsverket beslutat om saknas bedömningar av hur det kommer att drabba sårbara grupper som äldre, människor med funktionsnedsättningar eller boende i glesbygd med långa avstånd till utlämningsställen. Dessutom saknas den helt avgörande informationen om hur många patienter som hittills kommit till skada och hur allvarliga skadorna då varit – det som man använder som argument för att ändra reglerna. Utan den informationen är det inte möjligt att göra en rimlig avvägning kring nyttan kontra skadan av beslutet.

Läkemedelsverket är en statlig myndighet vilket innebär att man kan förvänta sig att beslut bygger på riktiga underlag och på en reell problematik, inte på teorier som är uttänkta vid ett skrivbord i Stockholm. Och frågan är om regeringen, med sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) i spetsen, kan garantera att människor i glesbygd inte riskerar att drabbas av försämrade möjligheter att få sina läkemedel? Vi väntar spänt på svar samtidigt som vi konstaterar att landsbygden - ännu en gång - riskerar att få rimlig service indragen.