Jag skulle vilja vända på frågan och ställa den så här i stället: Vad gör Gudrun Brunegård och (KD) för att förändra situationen i hela Östersjön och därmed samtidigt förbättra för både torsken och allt annat levande i vårt unika innanhav? Att beskylla gråsälen för situationen som råder i Östersjön är detsamma som att påstå att Östersjön vore ett välmående hav bara sälen försvann.
Östersjön är ett sakta men säkert döende hav. Det visar om inte annat SMHI:s senaste rapport om den extrema syrebrist som råder, och hur de döda bottnarna alltmer breder ut sig. I dag är det cirka 32 procent av bottnarna som är helt syrefria eller lider av syrebrist. Det är en yta större än hela Danmarks! Området mellan fastlandet och Gotland består i dag av i stort sett helt död botten. Man kan ju ställa sig frågan vad som skulle ske om plötsligt 32 procent av Sveriges yta blev syrefri?
Situationen i Östersjön kan varken skyllas på sälen eller yrkesfiskarna fullt ut. Visst har det fiskats upp stora mängder torsk och sälarna ska ju äta varje dag, liksom skarven, minken och uttern. Utan den grupp som är den verkliga boven i dramat är våra politiker som inte tagit tag i problemen i tillräckligt god tid innan det blir för sent. För snart är det för sent! Det finns två möjligheter att Östersjön ska kunna räddas. Den ena är att det kommer in stora mängder syresatt vatten från Nordsjön och Atlanten, men det är inget som människan kan råda över utan det sköter naturen om.
Den andra möjligheten då, vad kan den vara? Tyvärr är den också långt ifrån given. För att den ska fungera måste våra politiker, inte bara i Sverige utan i alla länder som bidrar till utsläppen komma överens om drastiska åtgärder för att förändra situationen i Östersjön. Och man måste vara eniga om att verkligen vilja rädda Östersjön. Men eftersom de inte har kunnat enas hittills så finns det inte mycket som talar för att de skulle kunna lyckas att rädda Östersjön från att dö vilket kommer att innebära att snart fångas den sista torsken i Östersjön!
Jan-Gunnar Johansson