Gudrun Brunegård (KD) och hennes meddebattörer betonar att de inte har ”kontakt med gudomliga makter” när det gäller att bedöma säkerheten vid lagring av kärnavfall 100 000 år framåt. Att en sådan kontakt inte använts förstår vi nog alla. För då hade troligen uppfattningen grundats på kristen humanism, det vill säga att inte producera mer kärnavfall och lämna över ansvar för detta till kommande generationer långt fram i tiden.
Gudrun Brunegård talar om att regering och riksdag tvingats ta ett beslut 22 januari för att man inte kunde fortsätta med en mellanlagring som inte klarade uppställda säkerhetskrav. Nu beslöts att den av flera experter och politiker ifrågasatta metoden för slutförvaring, som godkändes, ska klara framtidens krav i tusentals år – kanske 100 000 år eller mer!
Gudrun Brunegård litar på nya miljöministern Annika Strandhälls bedömning. Annika Strandhäll har kanske förmåga att bedöma förvaring av det mycket farliga kärnavfallet många tusen år framåt.
Faktum kvarstår! Kärnkraftsel är dyr. Den kan inte brukas vid risk för krigshandlingar eller terrorattacker riktade mot kärnkraftverk. Sambandet mellan kärnkraftsteknologi och kärnvapen utgör ett hot. Ett beroende av uran och uranbrytning är att jämföra med att vara beroende av olja och gas från Ryssland. Jag är övertygad om att Nato-länderna i händelse av krigshandlingar mot Sverige hellre ser att vi har många energikällor baserade på förnyelsebar och miljövänlig energi. Energikällor som inte behöver stängas ner vid krigshot. Och desto fler geografiskt spridda och miljöanpassade energikällor vi har desto starkare är vi!
Gärna Nato-medlemskap. Demokrati behöver försvaras tillsammans med andra demokratiska länder.