I dagens samhällsdebatt framställs det ofta som om våra äldre, i synnerhet 80-plussarna, skulle utgöra en stor ekonomisk belastning.
Våra pensionärer har i de flesta fall arbetat och betalat skatt ett helt liv. Många som trivts med sina jobb väljer att arbeta vidare på deltid. Eller jobbar med något annat. Fler arbetade timmar innebär att fler bidrar till den gemensamma kakan.
Det är också positivt när pensionärer flyttar hit till Västerviks kommun. Många är goda skattebetalare, vilket ger klirr i kommunkassan. Det är sant att kostnaderna i genomsnitt ökar de sista levnadsåren, men det kompenseras genom det kommunala utjämningssystemet. I Västervik har vi inte haft någon ökning på särskilda boenden.
Den främsta orsaken till att våra välfärdssystem knakar i fogarna är den alltför stora asyl- och anhöriginvandringen. Efter att de statliga ersättningarna upphört utgör en stor del av invandrarna en långsiktig kostnad för kommunen. Det räcker med att arbeta en timme i november månad för att statistiskt enligt SCB anses vara sysselsatt.
Sysselsättning är således inte ett meningsfullt mått på hur invandrare klarar sig ekonomiskt. I stället bör vi använda oss av självförsörjningsgraden (källa: Johan Eklund, professor i nationalekonomi). Enligt en lågt satt gräns ska invandrarna då ha minst 15 500 i genomsnittlig månadslön för att uppnå självförsörjning. Alltså långt under avtalsenliga löner. En majoritet av utrikes födda i åldrarna 20–64 år (asyl-, anhörig- och arbetskraftsinvandrare) har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning. År 2016 saknade drygt 600 000 utrikes födda självförsörjning. Idag är det fler. För nyanlända tar det i genomsnitt minst 13 år att uppnå självförsörjning. Det som saknas upp till en verklig självförsörjningsnivå får alla andra skattebetalare, svenskar såväl som invandrare med jobb, vara med och betala.
De sex partierna i pensionsöverenskommelsen höjer nu pensionsåldern för att förbättra skatteintäkterna. Därmed tvingas alla äldre att stanna kvar längre på arbetsmarknaden. Äldre är inte en homogen grupp. Det finns sjuttioåringar som är lika pigga som fyrtioåringar, ja. Men det finns också vårdbiträden som har utslitna leder vid fyrtiofem års ålder.
Sverigedemokraterna vill istället ha ett flexibelt pensionssystem: ingen som är utsliten efter ett krävande yrkesliv ska tvingas att jobba till högre ålder mot sin vilja. Trots detta vill vi uppmuntra de äldre som vill fortsätta jobba efter pensionsåldern. Det är bra för hela samhällsekonomin och för deras pensioner. Den som känner sig kapabel att fortsätta, ska därför få lägre skatt. SD vill förstärka jobbskatteavdraget för personer över 65 år som väljer att stanna kvar på arbetsmarknaden. Det skulle göra inkomster på upp till cirka 15 000 kronor/månad i praktiken skattefria.
Sverigedemokraterna säger nej till återinförd pensionärsskatt, tvärtom ska garantipensionen höjas med 800 kronor i månaden, framför allt för att stärka många kvinnors låga pensioner.
Våra pensionärer som arbetat ett helt liv och betalat skatt har redan gjort sin plikt. De har rätt att kräva, och ska ha en god omvårdnad. Att fortsätta framställa det som om våra äldre är en kraftig belastning på välfärdssystemet, ser vi Sverigedemokrater som skamligt.