Jörgen Andersson försvarar med näbbar och klor sitt parti och det politiska etablissemanget i sin debattartikel i VT den 25/7 -17. Han ondgör sig särskilt över dem som lyssnar på och tar till sig av vad medborgarna har att säga och hävdar i princip att det bara är de etablerade partierna och de vana politikerna som skall driva samhället framåt.
I artikeln nämner Jörgen ordet populism flera gånger och då förstås som vanligt i nedlåtande termer. Enligt Wikipedia: 'Populism, (lat. populus "folk"), politisk rörelse som vädjar till "folket" och "sunt förnuft" samt angriper en politisk eller social elit, ofta utan grund i en specifik ideologi'. Med denna beskrivning av ordet populism så har jag och säkert många med mig svårt att se att ordet står för något negativt. Snarare tvärtom!
Jörgen förmedlar i sin artikel också en konservativ och föga framsynt vision över partiernas och politikernas roll i samhället. Med en lätt nedvärderande och hämmande attityd så avfärdar han också de oetablerades tillvaratagande av medborgarnas idéer och viljor. Tyvärr kan denna inställning till politiken göra att den demokratiska utvecklingen avstannar och människors tro på att kunna påverka avtrubbas.
Vårt nuvarande i mångas ögon rigida politiska etablissemang måste börja utvecklas i paritet med vårt övriga samhälle. Om detta skriver filosofie doktorn och politikern Nils Lundgren i en artikel på sajten "Det Goda Samhället" redan 4/6 2015. Han skriver att ett vanligt glåpord i den politiska debatten är just ordet populist. Det används för att förnedra och förolämpa och detta trots att man inte riktigt vet vad ordet egentligen betyder, menar han. Lundgren anser också att användandet av detta skällsord hindrar en nödvändig politisk förnyelse och därmed också samhällsutvecklingen. Populister gör uppror mot etablissemanget och lyssnar på folket. Detta är inte odemokratiskt. Att kritisera ett etablissemang är en omistlig del av en fungerande demokrati, skriver Lundgren.
Tydligt är dock att populismen ses som ett hot mot den egna maktpositionen och man tycker också ofta att den står för en förenklad syn på olika problems lösningar. Lösningar som man anser endast innehas av det politiska etablissemanget. Det vill säga partierna, politikerna och särintressena. Moderaterna har liksom de flesta andra partier många goda idéer, oftast dock fast förankrade i partiets traditionella agenda. Denna agenda kan också beskrivas såsom en låst liten "box" som i princip endast kan öppnas och förändras av partiets innersta krets.
Därför håller jag med Nils Lundgren när han avslutningsvis i sin artikel skriver att vi måste låta ordet populism stå för den ursprungliga betydelsen, det vill säga "lyssna på folket över etablissemangets huvuden". Med detta följer också att vi måste försöka hindra dagens maktelit från att blockera nytänkande och demokratisk debatt med rop om populism.