Det är människor det handlar om, skriver debattören som menar att det är dags att sluta dumspara på äldre och barn och att situationen är ohållbar.
En gammal sjuk människa som behöver en hjälpande hand av personalen som vänder ut och in på sig för att göra den sista tiden i livet till en fin stund på jorden.
Ett litet barn som har framtiden framför sig, som av olika anledningar är en otrygg, vilsen liten själ, som behöver extra uppmärksamhet, som inte klarar av de stora barngrupperna.
Pedagoger som vänder ut och in på sig, för att göra dagarna drägliga på förskolan och skolan – för alla barn. Alla barn har rätt att bli sedda.
Det råder en ohållbar situation inom förskola, skola och äldreomsorg. Skulden kan inte läggas på personalen inom barn- och äldreomsorgen. Politikerna måste ta sitt ansvar, inse sanningen, det måste få kosta. Sluta dumspara! Det är människor vi jobbar med.
Jag ville inte tro på tanken längst bak i huvudet, som malt en längre tid. Men nu förstår jag, ni vet inte. Ni har inte erfarenheten. Ni tar beslut som blir så fel. Kortsiktiga lösningar, som är dyra ohållbara lösningar
Ni upptäcker misstagen. Lägger ut problemen i verksamheterna och det blir personalen som får ta smällen. Nya sparpaket: Inom barn, skola och äldreomsorg är botten nådd. Ni som tagit besluten har misslyckats.
Jag är nästa generation som står på tur. Vad får jag? Digital hjälp, klockor som ringer och robotar som ger mig medicin. Nej tack.
Hur kan det vara så att de förtroendevalda inte tror sig komma att behöva någon hjälp eller har någon anhörig som behöver hjälp? Eller har ett barn eller barnbarn med särskilda behov? Ett barn som har beslut om extra stöd på förskola eller skola – men det stödet finns inte eller det används till att lösa de akuta problemen på förskolan eller skolan.
Visst måste väl även de styrande ha barn eller barnbarn med särskilda behov, och förstå vad som krävs? tycker skribenten.
Det är snart jul. Det är så lätt att ta beslut om semesterstopp över helgerna, när ni själva går hem dagarna före jul. Önskar varandra god jul och gott nytt år. Återkommer efter trettonhelgen.
Jag kritiserar ingen personligen, jag talar bara om att ni har fel, ni som bestämmer. Ni har inte den kunskap som man måste för att ta de beslut ni tar. Beslut som får sådana konsekvenser.
Att sitta runt ett konferensbord och bestämma att det måste sparas pengar. Att personalen måste bli effektivare. Att det måste bli semesterstopp. Att bilarna måste användas sparsamt, bränslet är dyrt. Inga onödiga inköp, pengarna måste räcka till skyddsutrustning.
Är det personalens fel att det ska användas skyddsutrustning? Kan personalen rå för att bränslet blivit dyrt?
När det gäller skyddsutrustningen skrämmer det mig. Många far illa av munskydden, får andningsproblem och hudutslag. Vem ansvarar för att munskydden är hälsosamma? Är de godkända eller är de bara billiga? Men det är ju bara personalen som använder dem, under hela sin arbetsdag.
Många far illa av den skyddsutrustning som används, så vem ansvarar för att exempelvis munskydden är hälsosamma? undrar skribenten.
Stress och missnöje skapar sjukfrånvaro. Den onda cirkeln är ett faktum.
Någon som funderat på vad som händer om dessa unika människor som jobbar inom barn och äldreomsorg kastar in handduken? Då stannar samhället väldigt fort.
Gör någonting innan det är för sent!