Debatt: Sluta blunda för skolmarknadens avarter

Men samtidigt som en rad konkreta förslag för att komma tillrätta med skolmarknadens problem presenterats genom utredningen ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning”, saknas fortfarande samsyn om vägen framåt.

Sedan början av 90-talet, då Moderaterna drev igenom en rad avregleringar, har svensk skola blivit en marknad som saknar motstycke i världen. Förutom att samhällets insyn och kontroll över friskolors etablering och verksamhet är låg, tillåts friskolor skapa egna kösystem som möjliggör utsortering av elever med goda förutsättningar. 

Den offentligt finansierade skolpengen är utformad så att den till och med ger friskolor ersättning för ansvar och skyldigheter som bara kommuner har. Eftersom skolpengen baseras på genomsnittskostnaden per elev och kommunen har högre kostnader på grund av skolpliktsansvaret, snedvrids resursfördelningen. Kommunernas ekonomi dräneras.

Dagens skolmarknad skapar inte bara segregation och bristande likvärdighet, utan är också dåligt på att hushålla med samhällets resurser. Friskolekoncerner kan enkelt ta ut vinst samtidigt som skolor med större utmaningar får svårt att få ekonomin att gå ihop. 

Vi Socialdemokrater har under lång tid varit kritiska till den extrema skolmarknaden. Sedan 2014 har vi genomfört en rad åtgärder för att höja kunskapsresultaten och öka likvärdigheten. Det handlar bland annat om satsningar på höjda lärarlöner, bättre undervisning och det likvärdighetsbidrag som i år ökar till 6,2 miljarder. Men det räcker inte. Är det något som debatten om skolmarknaden visat, så är det att det finns allvarliga systemfel i svensk skola som måste åtgärdas.

Utredningen om en mer likvärdig skola innehåller en rad förslag som skulle lösa en del av problemen. För det första handlar det om att göra skolpengen mer rättvis och sluta överkompensera friskolekoncerner för kostnader de inte har. För det andra måste urvalskriterierna ändras så att skolvalet kan ske på lika villkor för alla barn. Det handlar då om att göra urvalskriterierna mer enhetliga och att ta bort kötid så att alla elever får del av valfriheten.

Tyvärr har debatten om skolmarknaden också visat att inte alla aktörer delar problembilden. Moderaterna, Sverigedemokraterna och Friskolornas riksförbund verkar fokusera på att bevara så många som möjligt av friskolekoncernernas privilegier. Friskolekoncernerna fortsätter plocka ut vinst som inget hänt. 

Det är glädjande att många liberaler nu ser problemen med skolmarknaden. Men om vi ska kunna öka likvärdigheten och bryta skolsegregationen måste fler vara beredda att på allvar diskutera hur vi begränsar avarterna på den svenska skolmarknaden.

Tomas Kronståhl, (S), ledamot i riksdagens utbildningsutskott; Anton Sejnehed, (S), bildningsnämndens ordförande Oskarshamn; Mikael Lång, (S), andre vice ordförande barn- och utbildningsnämnden Hultsfred; Jeanette Sandström, (S), förste vice ordförande utbildningsnämnden Borgholm; Marcus Fridlund, (S), ordförande barn- och utbildningsnämnden Västervik; Sören Bondesson, (S), ordförande bildningsnämnden Torsås; Lasse Johansson, (S), ordförande utbildningsnämnden Kalmar; Martina Aronsson, (S), vice ordförande i lärandenämnden Nybro; Håkan Lindqvist, (S), ordförande utbildningsnämnden Mörbylånga; Nermina Mizimovic, (S), Hultsfred; Jan-Olof Jäghagen, (S), andre vice ordförande bildningsnämnden Emmaboda; Dzenita Abaza, (S), ordförande i Kalmarsunds gymnasieförbund