Svar till Jan-Gunnar Johansson (VT 25/5) Jag inser att mitt inlägg var för svepande. Dessutom är jag mer än lovligt flygintresserad, sedan länge fascinerad av utvecklingen av Boeing 747, och skrev utifrån mina egna förkunskaper.
Få aktiviteter i vårt samhälle är så omgärdade av lagar, regler, kvalitetssystem, myndighetskontroller och så vidare som flyget. Det gäller i synnerhet utvecklingen av själva farkosten. Skälet är enkelt, även små misstag kan leda till katastrofer. Flyget har varit och är en föregångare inom till exempel kvalitetsledningssystem. I 747-fallet fanns även ett stort mått av nyutveckling.
Jag borde ha varit tydligare med landningsstället. Det är ingen pinne med hjul utan en mycket komplicerad konstruktion som ska klara mötet med marken i 300 km/h, gång efter gång, år efter år. Komplexitetsgraden i utvecklingen av bara den komponenten för ett stort passagerarflygplan är i nivå med hela Slottsholmenprojektet.
I Västervik tycks många tro att fördröjningen av Slottsholmen beror på överklaganden. Så är inte fallet, vilket Jan-Gunnar korrekt påpekar.
Det systemfel som jag vill uppmärksamma, handlar om att allt färre aktiviteter i vårt samhälle är koordinerade. Helikopterperspektivet saknas. Olika myndigheter och politiska organ lägger krokben på varandra, var och en ser bara till sin lilla del. Och så alla dessa oändliga möten som ersätter framåtskridande med prat.
I fallet Boeing 747 arbetade alla mot samma mål, att skapa ett säkert trafikflygplan av sådan kvalitet att det godkändes av den amerikanska luftfartsmyndigheten Federal Aviation Administration, FAA. Det lyckades på 28 månader och resultatet blev något som säkert fraktat halva jordens befolkning 10 000 meter upp i luften under drygt 35 år.
Slottsholmen framstår som ett exempel på avsaknad av samordning och vilja att tillsammans lösa uppgiften. Varje myndighet kör sitt eget race och olika organ kastar lagar och regler på varandra. Problemet har förstärkts på senare år, genom centraliseringen av diverse myndigheter till Stockholm. Var och en levererar ut bestämmelser och beslut genom var sitt stuprör.
Vad jag vill peka på, är att det för 50 år sedan var möjligt att samordna och förverkliga stora projekt på kort tid. Det finns gott om svenska exempel, till exempel upprustningen av det svenska försvaret efter andra världskriget, vilket inkluderade enorma byggprojekt, och miljonprogrammet inom vilket 940 000 bostäder byggdes mellan 1965 och 1974. Det första beslutet togs 1964 vid den socialdemokratiska partikongressen.
Därför anser jag att kommunen måste göra en haveriutredning om Slottsholmen.