När Sverige gick med i EU ändrades Regeringsformen, bland annat för ett stärkt egendomsskydd. I grundlagen står nu att läsa att ”Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten”. Även när det allmänna inskränker användningen av mark ska ersättning utgå enligt lagen.
Det privata skogsägandet bedrivs nästan uteslutande långsiktigt, i generationsled. Skogsägaren har stöd och ramar för sitt brukande i lagar som Skogsstyrelsen på regeringars vägnar utarbetat. Samarbetet mellan statligt styrande och skogsägaren, kommer från tidigt 1600-tal. Dialogen och samarbetet med nuvarande myndighet sedan tidigt 1900-tal, är således djupt rotat och har på många sätt skapat den skog vi har idag. Välskött med bred mångfald och artrikedom.
Normerna för skogsägandet har förändrats. Tiden när tjänstemannen/kvinnan från Skogsstyrelsen följde med ut i skogen för gemensam bedömning och dialog är snart förbi efter ändrad arbetsbeskrivning inom myndigheten. Den påbörjade publiceringen av privatpersonens ansökan om avverkning, strider eventuellt mot Datainspektionens yttrande, och ställer markägaren i ett mycket utsatt läge.
Flera skogsägare har fått sina avverkningsplaner stoppade på grund av förekomst av Lavskrika, trots att den inte är reglerad i artskyddsförordningen eller rödlistad i Sverige. På samma sätt har svampen bombmurkla varit grund för stoppade avverkningar.
Allt fler skogsägare får stora skogsområden klassade som nyckelbiotop eller skyddsvärd. Oftast en inventering och inget formellt beslut, och därmed ej överklagansmöjligt. Skogsstyrelsen meddelar avverkningsförbud utan att ersättningsfrågan handläggs parallellt. Myndigheten har inga avsatta pengar för ersättningsfrågan.
Skogsegendomen är ett kapital, en ägd, förvärvad eller ärvd besparing, som vilken annan egendom som helst. Men följer vi debatt- och nyhetsartiklar, utgår debatten i minskad omfattning från äganderätten och brukanderättens hävd.
Om staten vill upprätta naturreservat eller på annat sätt ta en skogsägares mark i anspråk måste förhandling om ersättning vara en naturlig del av processen för att ta över, eller begränsa brukandet av, marken. Frågor om ersättning ska hanteras skyndsamt och ersättningen ska utbetalas till det fulla värdet. I första hand i form av ersättningsmark.
Skogsråvarans värde för svensk ekonomi, den växande skogens bidrag till klimatförbättring samt skogsmarken som rekreation och påverkan för folkhälsan är väl dokumenterad och erkänd. Dessa argument skall inte behövas för att försvara en i grundlagen fastlagd äganderätt. Det känns allt mer angeläget att äganderättsfrågan behandlas som den är, nämligen grundlagsskyddad.