Samma barn som samhället signalerar oro för befinner sig nu ute i våra skolor. Skolor som det samtidigt återigen ska göras besparingar på. Ett svek mot alla, menar skribenterna.
Det har pratats om vikten av samverkan mellan polis, socialtjänst och skola. Personal på såväl biblioteket och butikerna i centralorten uttrycker även att läget är något lugnare efter terminsstart då skolorna dragit i gång igen.
Med andra ord befinner sig samma barn som samhället signalerar oro för nu ute i våra skolor. Skolor som det samtidigt återigen ska göras besparingar på. Är det någon som på allvar tror att dessa barn och ungdomar, som har ett uttalat normbrytande beteende, sitter stilla och tysta i skolbänkarna och inte har behov av några av skolans resurser över huvud taget? Polisen, socialtjänsten och civilsamhället uttrycker oro och har bevisligen svårt att bryta det eskalerande negativa beteendet, men skolan förväntas att hantera det, helst utan några som helst kostnader. Det är både naivt och verklighetsfrånvänt att tro.
Just detta lyfts i en debattartikel av Sveriges Lärare. Forskning visar med tydlighet att skolan är en skyddsfaktor mot utanförskap, gängbildning och kriminalitet högre upp i åldrarna. Men då behöver skolan ha möjlighet att arbeta förebyggande med dessa ungdomar. Förebyggande arbete som består av lärande på lektionerna, vilket är grunden för skolans verksamhet, resurspersoner som rör sig i korridorer och matsal/cafeteria/uppehållsrum. Men även kuratorer och resterande professioner i elevhälsan.
”Samtidigt finns det en stor oro i lärarkåren för vad nedskärningarna i skolan runt om i landets kommer att leda till. I våra enkätundersökningar visar det sig att hälften av lärarna känner oro för att nedskärningarna ska leda till ökade problem med hot och våld, både mot skolpersonal och mellan elever. Och det i sig innebär en ökad risk för att lärarna hamnar i otrygga situationer, inte minst då de måste avstyra bråk. Över en tredjedel tror även att konflikterna med vårdnadshavare kommer att öka.”
När elevassistenter, kuratorer, fritidspedagoger och socialpedagoger försvinner så påverkas både barnen och lärarna. Dessa har ju i uppdrag att arbeta med de elever som har störst behov av stöd av en vuxen. Inte sällan elever som har svårt med socialt samspel och behöver ett hjälp-jag. Elever som är i riskzonen för att bli de ungdomar som drar runt på stan eller i korridoren istället för att vara i klassrummet.
Skolorna i såväl centralorten som på landsbygden är i skriande behov av utökade resurser och det kostar pengar. Vi lever i en mycket orolig tid och det börjar märkas även i vår lilla kommun. Är budgeten för skolan övertrasserad? Då var väl budgeten fel gjord från början. Då måste man prioritera om. Mycket svårare än så är det inte. Just nu håller hela vårt skolsystem på att krackelera och det är ett stort svek. Mot skolans personal. Mot föräldrarna och framför allt: mot barnen.
Jenny Svensson
Sandra Andersson
Socialisterna Välfärdspartiet
