Svar på nyhetsartikeln "Vi ska ha insatser i så tidig ålder som möjligt” den 18 november.

Vi har i Tankesmedjan Innsaei, i debattartiklar, ställt frågor till politikerna i barn- och utbildningsnämnden om hur man ska kunna uppfylla den svenska skollagen, om att alla barn och ungdomar ska få den utbildning och det bemötande som de har rätt till. 

Vi har under en längre tid tagit del av den frustration, som många inom personalen i skola och förskola känner över att resurserna, som också ser ut att minska, inte räcker för att uppfylla skollagens krav. 

Vi har tagit del av många föräldrars oro över att resurserna inte räcker i skolan och att barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning inte får sina behov tillgodosedda. 

Vi har fått till oss att det finns en skola i kommunen där en helt obehörig person blivit resursperson för barn med dyslexi. Där barn och föräldrar berättar om personal som blir arg när barnen inte förstår. 

Föräldern Jessica Björk har också nyligen i VT-artikeln ”Jag tycker vi sviker barnen” beskrivit sin familjesituation med tre barn som har särskilda behov, där endast ett av barnen har fått rätt stöd från början, vilket fått konsekvenser i familjen. 

Vi har sett att barn- och utbildningsnämndens ordförande svarat på kritiken, med att hans ambition är att alla barn och ungdomar ska få det stöd och den hjälp de behöver under sin skolgång. 

Men vad är en ambition värd när nya ekonomiska tillskott ser ut att ätas upp av kostnadsökningarna? 

Vad är en ambition värd om den inte omsätts i en fungerande verkstad? Vad är en ambition värd om inte resurserna finns, både i en verklighetsnära budget samt att kommunen har en välmående och välutbildad personal? Vad är en ambition värd när en stor del av personalen ute i verksamheterna upplever sig inte kunna uppfylla skollagens krav? 

Vi har sett i media under många år i Västerviks kommun rubriker som handlar om skolnedläggningar, brist på utbildad personal, inte konkurrenskraftiga löner jämförbart med våra grannkommuner. 

Det vi dock saknar i den politiska dialogen/debatten är vilken kvalitet vi ska ha i kommunens skolor. Vi saknar också de långsiktiga och djupgående visionerna, från både politiker och förvaltning, om skolans framtid i kommunen. 

Kvaliteten och visionerna i skolan är helt avgörande för våra barns och ungdomars framtid, men också på många olika plan avgörande för kommunens framtid och utveckling. En hög kvalitet i kommunens förskolor och skolor motar Olle i grind. Det vill säga förhindrar att oseriösa friskolekoncerner kommer in och kalasar på det missnöje som existerar. Det är en förutsättning för att behålla och få hit ny välutbildad personal. Det är också en förutsättning för att höja utbildningsnivån i kommunen, vilket i sin tur gynnar inflyttning, företagsetableringar och tillväxt på alla tänkbara plan. 

Boel Runesson, Roy Karlsson, Lasse Övling, Kenneth Hardy Axelsson
Tankesmedjan Innsaei