Skogen värd att vårda

Skog. Värd att skydda.

Skog. Värd att skydda.

Foto: Fredrik Jonson

Debatt2016-07-07 06:05
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Genmäle till SNB-ledare ”All skog ska inte skyddas” (VT, 29 juni). VT:s ledarredaktion behöver inte oroa sig: all skog i Sverige kommer inte att bli skyddad. Allt mer av den naturskog som fortfarande finns kvar avverkas och det mesta av den blir plantager, oftast med gran.

Det finns anledningar till att skog behöver skyddas. Ledaren nämner en, rekreationsmiljöer. Och de är viktiga, vi tycker om att vistas i naturen och särskilt då i skogen, samtidigt som det är nyttigt för både kropp och själ.

En lika viktig anledning att skydda skog är den biologiska mångfalden. Och det är här det moderna skogsbruket kommer in i bilden. Sedan 1950-talet har kalhyggen dominerat det svenska skogsbruket, vilket innebär att stora arealer avverkats och planterats med framför allt gran. Därmed har stora delar av de svenska ekosystem vi kallar ”skog” försvunnit och ersatts med monokulturer.

Drivkraften var naturligtvis ekonomi, för skogsägarna och för nationen genom de stora exportintäkterna. På 1980-talet blev nackdelarna synliga, när landskapet till stor del bestod av kalhyggen och täta plantager. Kritiken ledde till 1993 års skogspolitik där produktionsmål och miljömål för skogen skulle jämställas. Framför allt skulle balansen nås genom ”frihet under ansvar”.

Den som rör sig i dagens landskap ser fortfarande många kala hyggen, men flera så kallade trakthyggen bär tydliga spår av försök att bevara natur och mångfald inom ramen för denna skogsbruksmetod.

Det är dock tveksamt om det frivilliga ansvaret räcker. Sverige har i konventionen om biologisk mångfald åtagit sig att skydda 17 procent av land- och vattenområden.

De ekonomiska argumenten är inte heller så entydiga. Det talas nu allt oftare om ”ekosystemtjänster”, det vill säga alla de värden som naturen ger. Bär och svamp, nektar till bin, rekreation, biologisk mångfald är några. Turism har blivit en allt viktigare näring i Sverige, och där är en levande skog ett viktigt bidrag.

Därför är det bra om det finns alternativ till kalhyggesbruk. Och det gör det. De handlar framförallt om olika hyggesfria metoder, som låter skogen förbli skog år från år, trots att det bedrivs ett aktivt skogsbruk. Med hyggesfria metoder kan människor och djur fortsätta leva och vistas i produktionsskogen.

Skogen är alltså en viktig resurs som många är beroende och intresserade av. Den är ett nationellt intresse som kräver en bred diskussion och gemensamma lösningar. Skogsbruket måste därmed också vara öppet för diskussion och granskning.

Ett led i denna öppenhet är att skogsägare ska anmäla en avverkning i förväg till Skogsstyrelsen och därmed kunna visa att de tar sitt ansvar för miljön. Men öppenhet är inget som hyllas av VT:s ledare.

All skog ska inte skyddas – det är lätt att hålla med om. Men all skog ska vårdas, för att det är en ekonomisk resurs för ägaren men också för att det är en resurs för alla.

Läs mer om