Larsgunnar Nilsson skrev ett intressant inlägg i debatten om granbarkborre och vad den kan tänkas innebära för oss skogsägare. Han passar dessutom på att i vanlig ordning lägga tillbaka hela skulden för problemet på oss skogsägare. I dagens coronakris kanske problemet med granbarkborre känns litet och ointressant men som skogsägare har vi att ta hand om problemet här och nu oavsett vad som händer i världen.
Till våren kommer en ny svärmning av denna förödande insekt, och skog som är en långsiktig näring måste skötas även under kristider. Vi väljer därför att komma med en kommentar även om samhällssituationen för dagen har mer akuta problem att ta tag i.
Larsgunnar skriver i sin insändare ”Granbarkborre – ett gissel för skogsägare” att skogsägarna har sig själva att skylla när det gäller granbarkborreskadorna. Skribenten beskriver skogen som stora monokulturer där skogsägare endast arbetar för att maximera sin vinst.
Detta bör nyanseras och vi vill bara upplysa om att en genomsnittlig föryngringsavverkning i Södra Sverige till ytan inte är större än drygt fyra fotbollsplaner. På denna yta lämnar vi generell hänsyn och kantzoner mot vatten eller annat ägoslag. Evighetsträd och naturvärdesträd sparas också. Den avverkade ytan är alltså ännu mindre. Dessa ytor ska sedan föryngras med rätt trädslag för just den marken.
Här har skribenten en poäng. Det har planterats alldeles för mycket gran under en rad av år. Stora arealer som skulle föryngrats med framförallt tall men även löv. Varför har det då blivit så? Jo det beror på ett mycket allvarligt problem i skogen, nämligen viltet. Det finns idag så stora viltstammar att det i många fall är omöjligt att plantera tall och löv som är rätt för marken. Viltet äter helt enkelt upp det! Det är ett stort samhällsproblem som kostar samhället och skogsägarna oerhört mycket pengar. Vi måste få till kraftigt minskade viltstammar vilket Södra arbetar mycket med, inte minst inom projektet Kraftsamling Tall där målet är att uppnå balans mellan skog och vilt och öka andelen tall i föryngringarna. För Södras medlemmars del så har andelen tallplantor som sålts ökat med 100% på bara några år.
Flertalet av Södras 52 000 medlemmar är dessutom dubbelcertifierade och följer i och med detta en rad olika regelverk. Som certifierad skogsägare ska du till exempel avsätta minst fem procent av din produktiva areal till någon form av naturvårdsändamål, områden som kräver speciell skötsel och där naturvärdena ska värnas. Hos Södras medlemmar är denna siffranj åtta procent. Detta gör vi helt på frivillig basis. Vi anser dessutom att det är en god skötsel, bättre skogsodlingsmaterial och bättre kunskap som lett till ett allt högre virkesförråd. Enligt rikskogstaxeringen ökar även andelen gammal skog. Då pratar vi om skog äldre än 140 år vilket är positivt!
Avslutningsvis: Som skogsägare har vi en stor ambition att lämna våra gårdar till nästa generation i bättre skick än vad vi själva tagit emot av tidigare ägare. Detta långsiktiga arbete bygger både glädje, välstånd och faktiskt en viss tillfredsställelse när man tar sig ett arbetspass eller för all del en skogspromenad i sin eller grannens skog.
När coronakrisen är över och livet återvänder till det normala igen så kan vi alltid lita på att skogen finns kvar som en resurs för samhället och för landsbygden.
Michael Andersson
Conny Jakobsson