Trots nederlaget fortsätter Skatteverket driva linjen att cirkus- och varietéartister ska lägga på 25 procent moms på sina gager, när andra artister är befriade från mervärdesskatt.
Den enda förklaring jag kan se, är att Skatteverket driver kulturpolitik för att gynna äldre finkultur.
Fram till EU-inträdet var alla artistgager momsfria. Sverige och Finland förhandlade fram ett undantag som gör att momsfriheten består. Villkoren är att artisten levandegör ett upphovsrättsligt skyddat verk inför publik och att undantaget tillämpas restriktivt.
Upphovsrättslagen ställer krav på verkhöjd, vilket är ett visst mått av originalitet, och att upphovspersonen lever eller har varit död i högst 70 år. Äldre finkultur har inget upphovsrättsligt skydd.
Dåvarande riksskatteverket och finansdepartementet fixade till det i två steg. I propositionen till EU-anpassad mervärdesskattelag står att cirkus- och varietéartister vanligen inte anses framföra något konstnärligt verk och omfattas därför inte av undantaget. Vi påstås förevisa talanger och färdigheter. Därmed visar Sverige restriktivitet.
Sedan sattes upphovsrättslagen ur spel genom ett skatterättsligt ställningstagande. Det har förnyats flera gånger av Skatteverket och lyder i senaste version ”Även framföranden av litterära och konstnärliga verk där upphovsrättsskyddet upphört på grund av att det gått mer än sjuttio år efter att upphovsmannen avled uppfyller kravet. ”
Voilà, äldre finkultur blev momsfri på bekostnad av kulturarvet cirkus.
Sedan kom en trollkonstnär, undertecknad, och överklagade Skatteverkets beslut att mitt gage var momspliktigt. Förvaltningsrätten i Linköping fann att min föreställning uppfyllde kraven för ett upphovsrättsligt skyddat konstnärligt verk och jag slapp lägga på moms.
Skatteverket brukar nästan alltid överklaga domar som går dem emot till högsta instans, för att få rättslig vägledning. Men inte den här gången. Skatteverket ville tydligen inte ha ett prejudikat som kan leda till moms på äldre finkultur.
Jag har försökt föra en dialog med Skatteverket och erbjudit mig att i detalj förklara hur cirkus- och varietéaertister skapar sina akter. Skatteverket vill inte veta, utan svarar mekaniskt att cirkus- och varietéartister förevisar talanger och färdigheter. Min föreställning påstås vara ett undantag. Väldigt smickrande, men inte sant. Alla professionella cirkus- och varietéartister vinner mot Skatteverket om de överklagar.
De senaste hundra åren har finkulturens företrädare bekämpat folklig kultur med skatter och avgifter. Fram till 1963 skedde det med en nöjesskatt. Punktskatten på cirkus- och varietéartister är en förlängning av nöjesskatten.
Skatteverket ska följa mervärdesskattelagen och upphovsrättslagen, inte bedriva kulturpolitik.