Kriminalvården har släppt preliminära resultat från en studie om hedersvåld. Där konstateras att de som döms för hedersvåld i stor utsträckning är dömda sedan tidigare (60 procent) och att så många som tre av tio har psykiska problem. Syftet med kartläggningen är att få fram underlag för en behandling av dömda för hedersbrott.
Snittåldern på de dömda är förvånande hög med 41 år och det finns ingen korrelation mot utbildning på det sätt det gör för de flesta andra grupper av kriminella, där hög utbildning ger lägre andel kriminella.
Inget av ovanstående förvånar oss på GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime).
Är man helt styrd av religion och klantänkande så spelar det ingen roll om man är professor, familjens heder går före Sveriges sekulära lagar. Ur det perspektivet är en framtida fungerande behandling förmodligen inte det enklaste att bygga upp. Att vid mogen ålder bli jämställd med ett förtroende för civilsamhället är svårare än man tror.
Förakt för civilsamhället och våra lagar är en naturlig förklaring till att så många är dömda sedan tidigare. Det faktum att risken att åka fast är så låg i miljöer med utanförskap kan påverka att det blir rationellt att tjäna pengar på kriminell verksamhet. Att snittåldern är hög är också naturligt. Tonårsdöttrar får man inte vid för unga år.
Skrämmande är att forskarna fick gå igenom 6 000 domar för att hitta knappa 100 fall av hedersvåld då det saknar egen klassificering i domstolarnas system. Om våra politiker inte ser till att hedersvåld får en egen brottsrubricering är det en signal att de anser att det inte existerar. Det rimmar illa med alla fina ord i partiledartalen under Järvaveckan.
En egen brottsrubricering skulle underlätta för forskning, analys och förebyggande åtgärder. På samma sätt som hatbrott bör hedersbrott ses som en försvårande omständighet i domstolarna, med högre straffvärde. Vidare är det viktigt att alla som varit involverade i planering och genomförande av hedersbrott blir dömda. Dagens system bjuder in till att i vissa fall belöna förövarna genom att de som anhöriga tillerkänns skadestånd när en närstående har mördats.
Det finns flera skäl till varför hedersbrotten måste lyftas upp, synliggöras och bekämpas. Utöver att ingen människa med någon form av moral kan leva med tanken att vi låter unga tjejer utsättas för förtryck, våld och mord.
Att 60 procent av de som dömts för hedersbrott i Sverige har tidigare domar belägger tydligt kopplingen med den kriminella miljön. Att den miljö där hedersbrott och kriminalitet frodas är samma miljö där moralpoliser tar sig stort utrymme och makt är belagt i olika sammanhang.
Vi är tacksamma för att den politiska diskussionen nu äntligen ser hedersvåldet som ett samhällsproblem men det kräver långt mer än fina ord innan kvinnorna i utanförskapets områden kan få vara fria och trygga.
Vi kämpar vidare.