Allt detta är förstås oerhört viktigt för hälsan, men forskning har visat att ofrivillig ensamhet är en minst lika stor riskfaktor som exempelvis rökning för att dö i förtid.

Ofrivillig ensamhet kan drabba alla, men särskilt stor risk har nyblivna änkor/änkemän samt unga personer som ensamma flyttat till en ny stad. Plötsligt har dina sociala kontakter minskat drastiskt, kanske sitter du vid ditt köksbord på morgonen och vet att du inte kommer att träffa och tala med en enda person på hela dagen. Vi talar dock alltför sällan om ofrivillig ensamhet, kanske för att det är lite tabu – att erkänna att du är ensam fast du inte vill vara det är ju att blotta sig, det måste ju vara något fel på mig om ingen vill vara min vän. 

Med covid-19-pandemin kom en annan typ av ofrivillig ensamhet, social isolering, även den skadlig för hälsan. Kanske kan det samtal som börjat föras runt hälsokonsekvenserna av social isolering leda till något gott om det leder till en ökad medvetenhet runt farorna med ofrivillig ensamhet överlag?

Vad kan göras för att bryta ofrivillig ensamhet? Självklart har vi alla ett personligt ansvar gentemot våra nära och kära, men dagens samhälle där vi oftare bor långt ifrån våra släktingar gör att kommunerna behöver ta sitt ansvar också. Ett sätt för kommunerna att underlätta gemenskap och minska ofrivillig ensamhet är att initiera och bygga fler trygghetsboenden för äldre och andra som upplever ensamhet och otrygghet i sin nuvarande boendesituation.

Kan trygghetsboenden minska ofrivillig ensamhet? Trygghetsboenden innebär ett boende nära andra i din egen situation, dagliga aktivitetserbjudanden och inre och yttre miljö som främjar nya gemenskaper, samt tillgänglighet till relevant stödpersonal. Dessutom kan trygghetsboenden förstärkas med välfärdsteknik. Det bör finnas trygghetsboenden av flera olika slag, både hyres- och bostadsrätt, i olika prisklass. Äldre kan tveka att sälja sin villa och se alla pengar försvinna i höga hyror, medan en rimlig investering i en bostadsrätt kan vara mer tilltalande. Man måste dock vara införstådd med att tillgången till gemenskapsytor och stödpersonal kommer med en viss kostnad.

Idag finns den högsta andelen trygghetsboenden i Sverige i högskole- och universitetsstäderna. Västervik har cirka 100 stycken hyresrätter, av den typen som inte kräver biståndsbeslut enligt Socialtjänstlagen. Enligt kommunens svar på Boverkets senaste Bostadsmarknadsenkät 2022 har Västervik idag balans mellan utbud och efterfrågan av trygghetsboenden, det finns inga planer på att införa trygghetsboenden som kräver biståndsbeslut, men kommunen säger sig inte kunna bedöma framtidens behov. Potentiellt kan den gemenskap som skapas i trygghetsboenden tillsammans med lämplig välfärdsteknik också minska behovet av hemtjänst och hemvård, vilket är viktigt då vi nu ser framför oss en allt större arbetskraftsbrist inom vård och omsorg.

Vi måste våga tala om ofrivillig ensamhet och vi måste vidta åtgärder för att minska den. Fler individanpassade trygghetsboenden kan vara en lösning, men forskningen om äldres boende i framtiden är ännu otillräcklig. Vi behöver ta reda på mer om hur det framtida behovet och önskemålen om boende på äldre dagar faktiskt ser ut, även bland dem som bara är i 50-60-årsåldern idag, för en långsiktig, hållbar planering.