Det är ju bra att riksdagsman Mattias Bäckström Johansson (SD) är skeptisk till vissa diktaturer. Av någon anledning lyckades han glömma bort den lilla enpartistaten Kina, antagligen för att det bara är ekonomi som är viktigt för Mattias Bäckström Johansson. Kinas ekonomi går ju som tåget och då har han inget att klaga på.
Mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och tryckfrihet är ju inte SD:s bästa gren, det var ju inte så länge sedan medlemmar ur partiet sprang runt på gator och torg och hälsade på Hitler trots att han varit död i nästan 50 år. Jag är emot all form av diktatur vad de än kallar sig och även om de har en bra ekonomi.
Så nu tillbaka till ämnet, det som Mattias Bäckström Johansson är helt ointresserad av att skriva ett enda ord om. Med 365 ord, om allt mellan himmel och jord som inte har med saken att göra, har Mattias Bäckström Johansson försökt fly från ämnet och ett uselt politiskt förslag som hans parti “tänkt” fram. Mattias Bäckström Johansson och SD har “tänkt” fram – att om de lyckas med att få staten att sluta betala ut barnbidrag till de fattigaste barnen och de fattigaste familjerna i Sverige så har han och SD gjort en insats för att bekämpa fattigdomen i Sverige. Det är en gåta hur Mattias Bäckström Johansson får det att gå ihop.
Då är vi tillbaka där vi började. Hur skulle det “stärka de ekonomiska förutsättningarna” för de fattigaste familjerna genom att de blir av med sitt barnbidrag? Det är frågan som Mattias Bäckström Johansson inte kan svara på.