I dagarna offentliggjordes det att Kent Ekeroth, Sverigedemokraternas kriminalpolitiske talesperson tillika en av partiets mest kontroversiella företrädare, med all sannolikhet förlorar sin riksdagsplats. Beslutet, som väntas bli officiellt i samband med partiets valkonferens den 17–18 mars, är det senaste av en rad försök att rensa i partiet och göra det mer rumsrent inför valet för att locka över väljare, främst från Moderaterna.
Trots det har Sverigedemokraterna förblivit en paraplyorganisation för Sveriges radikalnationalistiska landskap som inrymmer fascister, socialkonservativa, nationalsocialister, identitära och ultranationalister. En liknelse som förklarar denna ideologiska mångfald skulle vara om socialdemokrater och revolutionära marxister existerade inom samma parti.
Rollen som paraplyorganisation har, medvetet eller ej, tilltagit i takt med partiets politiska framgångar under 2010-talet som möjliggjort för partiets subgrupper att i enlighet med demokratins spelregler fritt uttrycka sina åsikter i kommunfullmäktige, riksdagsdebatter och valkampanjer. I Borlänge sitter till exempel en medlem i Nordiska Motståndsrörelsen i kommunfullmäktige på SD-mandat. Det verkar vara något partiledningen vill motverka. Bort med fasciststämpeln. För gott. I stället ska partiprogrammet appellera till den ”vanliga” svensken. Ekeroth, som i en motion 2014 föreslog att kartlägga medborgares ”ursprungsnationaliteter” för att kunna utröna sambandet mellan kriminalitet och etnicitet, anses inte längre passa in i denna utveckling.
Petningen av Ekeroth riskerar därför att splittra partiet, på grund av ideologiska meningsskiljaktigheter. Det har inträffat tidigare. 2001 frigjorde sig en separatistisk grupp SD-medlemmar från partiet och bildade Nationaldemokraterna, senare en del av Svenskarnas Parti. 2015 utspelade sig ett liknande scenario när Sverigedemokraterna bröt med sitt ungdomsparti, Sverigedemokratisk Ungdom. Tidigare SDU-anhängare framträder i dag i den framväxande ”alt-right”-rörelsen, företrädd i Sverige av Nordisk Alternativhöger. Därtill kan nämnas att Nordiska Motståndsrörelsen, som tidigare sett partiet som en värdemätare på hur ”missnöjet med mångkulturen” växer bland svenskarna, numera anklagar partiet för att vara en del av det judestyrda etablissemanget.
Att Ekeroth nu verkar petas från Riksdagen riskerar därför att återigen dela Sverigedemokraterna i två läger: ett som fortsatt kommer kretsa kring partiets nuvarande socialkonservativa och invandringskritiska linje, och ett som återgår till den ultranationalism som utgjorde partiets ideologiska kärna när det bildades 1988.
Budskapet i petningen av Ekeroth är tydligt. Bort ska etnopluralister, rasorienterade nationalsocialister och självtitulerade islamhatare. Kvar ska bara de (utåt sett) rumsrena ”Sverigevännerna” vara. De som vill bevara Sverige svenskt. Framtiden får utvisa om vi får se ett nytt Nationaldemokraterna med Kent Ekeroth som frontfigur.