Det har nu gått tre år sedan protesterna på Maidantorget i Kyiv. De var en reaktion mot en korrupt regim, som valde att ignorera ukrainarnas önskan om tätare band med EU, och istället bröt förhandlingarna kring samarbetsavtalet. Dessa protester utmynnade i ett regimskifte i Ukraina, men också i Rysslands illegala ockupation av Krimhalvön och dess krigföring i Donbassregionen.
Som en konsekvens av dessa folkrättsvidriga handlingar införde EU ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Europas relation till Ryssland har allt sedan dess varit en av de stora utrikes- och säkerhetspolitiska diskussionerna i kretsen av EU:s regeringschefer och utrikesministrar. Samtidigt är det en diskussion under förändring. Oroväckande signaler om en mjukare linje mot Putin sänds nu från allt fler håll.
Det är av yttersta vikt att Sverige i denna kontext tydliggör att det inte är aktuellt att lyfta några sanktioner så länge inte Ryssland backar från Krimhalvön och upphör med krigföringen i de östra delarna av Ukraina.
Samtidigt som den tillträdande presidenten i USA gratuleras av Putin, har proryska regeringsskiften i Moldavien och Bulgarien nyligen skett. Motsvarande farhågor finns även i Frankrike. Ungern och Grekland är också länder som har regeringschefer som i olika sammanhang slätat över Putins tilltagande aggressivitet.
Att EU i det här läget står fast vid sanktionspolitiken är tyvärr ingen självklarhet. EU:s nuvarande linje bygger på att Ryssland måste leva upp till det så kallade Minskavtalet, om östra Ukraina, innan delar av sanktionerna lyfts. Det som nu förs fram av Putins försvarare är att istället lätta på sanktionerna stegvis i utbyte mot en succesiv uppfyllelse av Minskavtalet. Detta vore förödande för EU som utrikespolitisk aktör. Starka kommersiella påtryckningar från näringslivet i Tyskland och Frankrike gör också sitt för att åter öppna upp den ryska marknaden.
Det är i det här läget av yttersta vikt att påtala att sanktionerna faktiskt inte är menlös symbolpolitik, utan betyder något i praktiken. Den ryska ekonomin utvecklas nu sämst bland världens större ekonomier, vilket nyligen tvingade Putin att avisera stora försvarsnedskärningar. Rysk ekonomi gick som en följd av sanktionerna, enbart under 2015, miste om intäkter på motsvarande 700 miljarder kronor. Sanktioner mot ett enskilt land är inget fullkomligt verktyg, men om EU-länderna inte vill träda in på Ukrainas sida rent militärt är sanktionspolitiken ett av de få verktyg som återstår.
Att mjukna, och lätta på sanktionerna, i den nuvarande situationen vore ett allvarligt misstag. Putin styrs av en verklighet där varje eftergift tas som ett tecken på svaghet och en inbjuda till fortsatt rysk aggression och till ytterligare säkerhetspolitisk instabilitet i en redan orolig värld.
Sveriges och Europas regeringar behöver nu visa att deras försvar av folkrätten inte bara gäller om det är bekvämt.