Det är en absurd åtgärd, både med tanke på den akuta klimatkrisen och eftersom andelen av vår inkomst som går till drivmedel successivt har minskat över årtionden.
Utsläpp av växthusgaser från transporter står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Det klimatpolitiska ramverket anger att Sveriges inhemska utsläpp ska vara netto noll 2045. Alltså om mindre än 25 år. Ska vi nå målen krävs en omfattande omställning av vårt transportsystem. Ser man sig omkring i stadsbilden – eller i glesbygden – syns ännu inte mycket av någon omställning. Tvärtom.
De förändringar jag ser är bilar som blir större och större (tänk på allt stål och material som går åt i tillverkningen, bara hjulen är enorma på många bilar), A-traktorer (för att tonåringar ska tränas in i bilismen vid tidig ålder?), hemleveranser av mat på stinkande tvåtaktsmotordrivna mopeder (har budföretagen ens hört talas om hållbarhetsmål?), surrande vattenskotrar på sommaren (om inte ens dessa går att förbjuda…), elsparkcyklar som ligger i drivor i städerna (och troligen till största del ersätter förflyttning till fots), cykelbanor där cyklister blandas med gångtrafikanter (så blir det vid lågprioritering av ett transportmedel) och SAS som annonserar aggressivt med erbjudandet att flyga två för en (släpp ut två ton koldioxid till priset av ett ton).
Att vi behöver göra förändringar i vår livsstil är uppenbart, men det är svårt att börja i den ändan – tänk bara på hur det är att cykla i rusningstrafik och se ut över haven av bilköer.
Omställning måste ske över tid och kräver tydliga och långsiktiga strategier från politiken. Det behövs exempelvis en genomtänkt stadsplanering och robusta styrmedel – kanske med en differentiering av styrmedel mellan stad och glesbygd. Det behövs också ökad satsning på kollektivtrafik, en effektiv elektrifiering av transporter samt bättre cykelvägar, och det behövs politiska kompromisser och samförstånd för att hitta möjliga vägar framåt.
I detta läge blir populistiska utspel om sänkt bensinskatt rent pinsamma. Det är en politik som enbart spär på polariseringen i samhället.
