Vi lever i omskakande tider av ekonomiska kriser, krig och klimatförändringar. Människor förflyttar sig i en omfattning vi inte sett sedan andra världskriget och inget tyder på att det här kommer att avta under överskådlig framtid. Här uppe i Norden har vi kunnat följa utveckligen i omvärlden på distans men nu knackar den på vår dörr.
Frågor kopplade till flyktingmottagande upptar en stor del av den politiska debatten idag - både bland politiker, i medier och ute i stugorna. Många frågar sig hur ska vi klara detta? Vi har ju inga bostäder ens till våra egna ungdomar, var ska alla bo? Vad händer med vår skolan, vård och omsorg – som redan bantats i decennier? Hur skall folk komma in i samhället när arbetslösheten är hög?
Många är idag med all rätt oroliga över vad som sker och kanske framförallt hur framtiden kommer se ut. Mycket kan sägas i denna fråga. Det viktigaste är det dock allt för få som pratar om.
Vi socialister är för att hjälpa människor som flyr från krig, misär och elände – alternativet är att vi överger vår medmänsklighet. Detta gör dock inte att vi påstår att allt är lätt eller att svårigheterna som uppstår i vårt samhälle löser sig själva. Det stora felet med svenskt flyktingpolitik är inte att vi tar emot för många – eller för få. Det stora felet är att Sverige inte har någon plan för hur vi skall lösa de frågor som uppenbarar sig.
En plan för flyktingmottagandet innebär för oss:
En aktiv och socialbostadspolitik – inriktad på att bygga bort bostadsbristen. Marknaden klarar inte på långa vägar att sköta detta, därför behövs ordentliga subventioner av byggnation av moderna hyresrätter tillgängliga för vanligt folk!
Satsningar på offentlig välfärd. Välfärden har i decennier utsatts för nedskärningar. Resurser som gick till att göra Sverige till ett bra land att födas, leva och åldras i – har omfördelats från oss alla till de redan rika. Denna politik måste brytas och den offentliga välfärden måste rustas upp.
Slutligen måste arbetslösheten bekämpas. Utan jobb är allt snack om integration bara tomt prat. Arbetslösheten bekämpas bäst genom vad vi ovan skrivit, bostadsbyggande och statsningar i välfärden. Behoven finns och därmed även jobben. Politiken för att tillgodose behoven saknas idag och inget parti i Sveriges riksdag verkar ha modet att lyfta de krav situationen kräver.
Alla partier från vänstern till Sverigedemokraterna förhåller sig till politiken som om vi inte har råd med något längre. Detta gör dem till en åttaklöver. Sverige har aldrig varit rikare och om politik för jämlikhet och trygghet var möjlig för 30 år sedan borde den rimligvis vara det även idag. Att som idag lägga allt ansvar på kommunerna – och därmed tvinga fram nedskärningar – är att driva människor in i Sverigedemokraterna. SD är ett parti som till synes står mot etablisemanget men de talar aldrig om vart resurserna faktiskt gått. Detta kommer bli en bitter läxa för många som idag hoppas på Sverigedemokraterna.