Vattenskotern är ett suveränt hjälpmedel för Kustbevakningen, sjöräddningen, räddningstjänsten och för de ytterst få som seriöst nyttjar den som en farkost. Tyvärr har de allra flesta vattenskotrar blivit leksaker för pojkar och män som inte vill bli vuxna. Om den svenska vattenskoterlagen (1993:1053) kunnat tillämpas så hade mycket av okynnesåkandet kunnat undvikas. Där krävs i 3 § att vattenskotern endast får framföras i farled eller i speciellt av länsstyrelsen anvisat vatten. Tyvärr anser EU att vattenskotern ska behandlas som andra båtar, vilket medfört tveksamheter i vattenskoterlagens tillämpning.
Flera incidenter med fåglar som skadats har inträffat i Västerviks skärgård. Några är kända av oss. Förra året blev en knölsvan påkörd och skadad i Gamlebyviken utanför Gertrudsvik. Vid ett annat tillfälle körde ett gäng vattenskoteråkare på väg till Hasselö tvärs igenom en flock gäss med ungar. Vid Kålgårdsviken nära Slottsholmen såg jag personligen hur en vattenskoterförare under häckningstid drev skäggdoppingar framför sig in mot viken för att en person där skulle få bra fotografier av fåglarna på nära håll!
Listan på omdömeslösa vattenskoterförare kan göras lång. Tyvärr räcker det inte med att ett körkort införs. Alla måste väl få leva ut sin livslust genom att i hög fart köra runt, runt på sin vattenskoter varhelst och närhelst de vill – eller hur?
När vattenskotern används som ett lekredskap är den ett problem för fågellivet. Fåglarna flyr områden med buskörning och häckande fåglar överger sina bon. Om exempelvis en ejder (rödlistad som starkt hotad och häckar i Gamlebyviken) lämnar boet på grund av störningen kan detta upptäckas av kråkor som snabbt äter upp äggen. Samma hot gäller för änder med små ungar om flocken med ungar splittras på grund av störningen.
Rätt använd är vattenskotern inte ett större problem för fågellivet än andra snabbgående båtar. Som den nu används av alla dessa omdömeslösa vuxna barn är den ett problem både för fåglarna och oss människor som älskar äkta naturupplevelser.