Jag vänder mig främst till kärnkraftsmotståndarna i V, S, C och MP och rekommenderar dem ett besök i urberget. Kärnbränsleavfallet försvinner inte för att man stänger kärnkraftverken. Det är också nödvändigt att forskningen fortsätter att utveckla metoder för att förkorta avklingningstiden, alternativt att kunna använda nuvarande avfall, som nytt bränsle i nyutvecklade kärnkraftanläggningar.
Det finns en okunnighet om de verkliga förhållandena och de investeringar som görs för att ta hand om kärnbränsleavfallet.
SKB har en broschyr "Upptäck underjorden" där de inbjuder med följande devis:
"Välkommen på en spännande resa 500 m ner i Urberget."
Jag gjorde den resan den 3 november 2014. Nedresan gick med bil i 14 procenst lutning hela vägen ned till 450 meter. Uppresan gick med en vertikal hiss med hastigheten 5 m/s. Här finns ett av världens få underjordiska laboratorier där man får möta världsledande forskning på nära håll och där Svensk Kärnbränslehantering AB utvecklar framtidens teknik.
Åsa Romson och Gustaf Fridolin talar ofta om förlegad och gammal teknik. De har fel, här gäller ny högteknologisk teknik för att ta tillvara kärnbränsleavfallet. Kärnavfallet är vårt ansvar att ta hand om och den forskningen kan omöjligt stoppas.
Märkligt nog är tidsperspektivet 100 000 år litet i förhållande till urbergets ålder. Det var en av de viktigaste informationerna om urberget.
Nu följer forskningens ord om detta:
Använt kärnbränsle är farligt under lång tid. Därför ska det förvaras i en mycket stabil miljö, något man finner djupt nere i urberget . Där sker förändringar ytterst långsamt.
Urberget är nästan två miljarder år gammalt. Den tid använt bränsle behöver förvaras säkert är 100 000 år, vilket motsvarar en 10 000-del av bergets ålder. Om vi omsätter bergets ålder till en linjal på två meter, så är 100 000 år lika med 0,1 mm.
Ett par meter berg räcker för att helt stoppa strålningen från bränslet. Det som skulle kunna skada är om någon får i sig radioaktiva partiklar från bränslet via grundvattnet, men detta hindras av flera barriärer.
Bränslet isoleras i kopparkapslar cirka fem meter höga, tolv stycken bränslestavar i varje kapsel. Dessa kapslar bäddas in i betonitlera. Leran har till uppgift att hindra korrosiva ämnen från att nå kapseln och skyddar kapseln vid mindre rörelser i berget. Om en kapsel trots allt skulle vara otät, fördröjer leran de ämnen som skulle kunna komma ut. Berget ger en stabil miljö och fungerar som ett filter, där kan eventuella radioaktiva ämnen fångas in.