Mordet på Olof Palme förändrade det svenska samhället i grunden, och nu behöver Socialdemokraterna reformeras för att kunna överleva, menar skribenten.
Jo tack jag vet, att vi har demokrati via fria och demokratiska val. Så det som nu sker både nationellt och här hemma i min födelsestad får mig att fundera. Och just nu extra mycket eftersom jag håller på att skriva färdigt den första delen av mina memoarer, och därför tvingats in bland mina minnen av både Sverige och Västervik under åren 1949 till 1975. Det är med förskräckelse över utvecklingen som sker.
Utvecklingen beror enligt mig på hur den svenska socialdemokratin har utvecklats sedan den ekonomiska krisen tidigt 1990-tal. Denna nya politik från SAP:s sida innebär ökande klassklyftor och stora nedskärningar inom den offentliga sektorn samt i våra transfereringssystem. SAP vinkade med denna borgerliga politik adjö till den samlade arbetarrörelsen och de såg till och med fackföreningsrörelsen som ett särintresse. Denna fackföreningsrörelse som en gång i tiden byggde upp det socialdemokratiska arbetarepartiet.
Men det som framstår väldigt tydligt är hur drastiskt det samhället håller på att krackelera. Det samhället fick mig bli en ganska hygglig medborgare som jobbat och betalat min skatt.
Jag växte upp i Västralund i Västervik, där mina föräldrar hade ett litet egnahem och jag gott om lekkamrater som gav mig glädje och trygghet. Det var väl då på 1940-50-talen en relativt vanlig miljö. Pappa var småföretagare och mamma hemmafru, mitt hem var alltid öppet och med stolthet en del i det socialdemokratiska folkhemsbygget. Där tror jag att mitt politiska intresse vaknade och jag aktiverade mig i SSU.
Senare i livet med politiska och fackliga studier fördjupade jag mina kunskaper i hur ett demokratiskt samhälle fungerar. En februarinatt väcktes jag av mina kamrater på ett konferenshotell av det fruktansvärda meddelandet att vår statsminister blivit mördad på öppen gata. Då dog min politiska kompass. Då förändrades det svenska samhället i grunden.
I dag ser jag när alla varningsklockor ringer för personer som Heidi Fried och Emerich Roth som själva upplevde det som händer när ett nationalistiskt parti tar makten. Vi kan inte tillåta oss att bli så historielösa och blunda för det vår historia har lärt oss! Nu är ledaren för det högernationella partiet invald i riksdagen i fria och demokratiska val.
Hur är detta möjligt? Det utsätter mitt 73-åriga hjärta för stora påfrestningar, och för att må bättre har jag engagerat mig politiskt i Reformisterna för att få vara med och påverka det socialdemokratiska partiet som även det förlorade sin politiska kompass när Olof Palme blev mördad.
Socialdemokraterna är inte längre det parti jag växte upp med, därför måste det omedelbart ske en återgång med en rejäl vänstersväng om partiet ska överleva som ett alternativ för personer med vänstersympatier. För en dryg månad sedan hade Reformisterna sin höstkonferens i Alvik med hundratals sympatisörer och då skapade vi vår färdriktning för den närmaste tiden. Vi måste organisera oss för att övervinna det högernationalistiska övergrepp på vår demokrati som nu sker. Det verkar som överenskommelsen i Tidöavtalet är att SD hålls utanför regeringen och som plåster på såren får Jimmie med vänner vara med när man slaktar solidariteten, invandringen och klimatet. Nu kan SD-trupperna leva ut sitt kulturkrig mot dessa grupper. Liberalerna är grundlurade då liberalismens svaga punkt, ”kärleken till låga skatter” driver dem hur långt som helst, ja ända hit...