SD vill inte alls bryta den svenska modellen, som du, Sharad Bhatt, anklagar oss för. Jag anser dock att man noga bör väga sina olika roller om det skulle förekomma att det finns ledamöter som styr kommuner och samtidigt är fackligt förtroendevalda för de anställda i samma kommun. 

Jag har tidigare haft förtroendeuppdrag inom Unionen, så jag är väl medveten om den svenska modellen. Fack och arbetsgivare ska gemensamt samarbeta för att lagar, löner och kollektivavtal upprätthålls. Detta innefattar även att granskningar görs, oavsett vilken part som tar initiativet, om man misstänker att någonting är fel eller inte har gått rätt till.  

Att vara ledamot i kommunfullmäktige och begära olika typer av granskningar i verksamheten är inte att bryta mot den svenska modellen, eftersom man i den rollen är arbetsgivare. Du, Sharad, borde vid det här laget veta att kommunens budgetar direkt avgör exempelvis utrymmet för lönenivåer i de olika verksamheterna. 

Som information hotas just nu Luleå kommun med 200 000 kronor i vite från Arbetsmiljöverket med anledning av att det förekommit brister inom vården och omsorgen, vilket är precis min ambition att vi i Västervik inte ska råka ut för eller behöva lägga skattemedel på.  

Att delegera ut ansvar innebär inte att man själv är fri från ansvar när man sitter i högsta beslutande organ för en kommun. På privata arbetsmarknaden är det annorlunda, då där inte sitter politiker som styr företagen.  

Det är lite intressant att du plockar fram några riksdagsbeslut som är tagna ur sina sammanhang. Det är dock förståeligt när ni har tuffa tider opinionsmässigt och cirka 27 procent av LO-medlemmarna sympatiserar med SD (källa: LO). Jag nöjer mig med att nämna att ni står bakom avskaffandet av värnskatten, vilket vi är emot.